Eftersom jag ska tillbaka till Gotland den första helgen i oktober, då i sällskap med två andra fotoentusiaster, så försöker jag under min ego-resa (eller "retreat" om du föredrar det uttrycket) att hitta mindre uppenbara utflyktsmål. En titt på utmärkta hemsidan
gotland.net gav mig ett antal uppslag.
|
Lummelundagrottan. Nej, inte denna gång. |
|
Lärorik naturstig även om den inte var superspektakulär |
Jag började tisdagen med en resa upp till Lummelunda. Grottan har jag besökt ett par gånger och var inte alls sugen på en tredje gång. Det lär inte ha förändrats sig något där nere i jordens inre sedan senaste titten. Området runt grottan är minst lika intressant och jag började med att gå en naturstig ovanför grottmynningen. Denna stig tog mig sedan ner förbi kvarndammen och fram till havet. Därifrån gick jag upp längst den makalöst vackra Lummelundaån in i parkområdet. Jag kan verkligen rekommendera detta för den som dristar sig till ett besök på Gotland.
|
Fram till 1800-talet trodde man att dessa udda stensorter på Gotland var "jättekast" men inlandsisen var den skyldige |
|
Regnskurarna avlöste varandra under tisdagen |
|
Himlen över Östersjön var inte direkt klarblå |
|
Höstfärgerna är påtagliga just nu ute på Gotland |
|
Jag skrämde iväg flera hägrar vid kvarndammen |
|
Naturen runt Lummelundaån var lummig (minst sagt) |
Mitt nästa stopp var vid Muramaris. Huset, som är i privat ägo, brann för några år sedan och genomgår en totalrenovering. Nu var det naturen runt omkring som lockade och jag letade mig fram till en lång och extremt smal trappa som tog mig från klinten ner till stranden. Vid trappans topp fick jag invänta en förskoleklass som i sakta mak tog sig upp de många och jobbiga stegen. Barnen var glada ändå, trots hårt jobb och ständigt duggregn.
|
En enormt stor flock med tofsvipor samlade kraft och mod för fortsatt resa söderut |
|
En spigg "tog igen sig" på den ruttnande tången |
Efter Muramaris siktade jag mot Södra Hällarna, precis söder om Visby. Ett stort och vidsträckt område med många promenad- och cykelvägar. Jag kan tänka mig att alla som bor på Kneippbyn genar över detta område. Tydligen har det varit under militär kontroll tidigare, vilket förklarar den öppna terrängen utan snår och buskage. Vid kanten av hällarna var utsikten vidunderlig.
|
Utanför Visby hamn byggs en ny pir för de stora lyxkryssningsfartyg som besöker ön under högsäsong |
|
Söder om Södra Hällarna syns Högklint som ett tydligt landmärke |
|
Magnifik utsikt från Södra Hällarna |
Mitt nästa stopp blev totalt misslyckat. Allt berodde på att området runt Fridhem var avstängt p.g.a. en filminspelning. Mer än så vet jag inte. Jag hade i alla fall anledning att svära lite tyst för mig själv över detta faktum.
|
Och där tog det stopp |
Jag åkte istället till mitt sista planerade stopp för dagen. Högklint är en 40 meter hög punkt söder om Visby. Jag har varit här en gång tidigare, 2011 om jag minns rätt, och det kändes rätt att återse platsen. Från Högklint kunde jag också se den filminspelning som pågick på stranden nedanför Fridhem.
|
Filminspelning på stranden vid Fridhem |
|
Höstfärgerna börjar komma på sluttningen där Fridhem är inbäddad |
|
Fler än jag krälar runt för att fotografera |
Söder om oss dånade kanonerna. Ett obehagligt läte. Som tur var berodde dånet på den stora militärövningen Aurora 17. Som minne från dagen har jag satt ihop ett
bildgalleri som du hittar HÄR >>>
Nästa inlägg kommer att handla om fiskeläget och stranden vid Sigsarve. Och lite kristen historia från Roma kloster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar