Sigsarve och en gnutta klosterruin

Att besöka Sigsarve strand och fiskeläge var definitivt rätt beslut. Under Gotlandsvistelsens tredje dag gav jag mig ut på den längsta utflykten från baslägret på Strand Hotell i Visby. Om man nu överhuvudtaget kan få ihop denna retreat som någon slags exkursion. När jag åkte norrut på väg 149 slog det mig hur fin den vägsträckningen är. Även om man bara visslar förbi genom landskapet så får man se väldigt mycket som är charmigt och tilltalande med Gotland (som inte är i direkt anslutning till havet).

Uppe på klinten med utsikt norrut vid Sigsarve strand

De sista två kilometrarna, innan man kommer till vägs ände vid Sigsarve strand, går på karaktäristisk grusväg. Den är vit (förstås) och smal. Gärna med några vattenfyllda hålor här och där så att bilen får ett grått lager ovanpå lacken. En liten parkeringsficka avslöjade att det var ett sällskap på plats före mig. Fiskare. Sympatiska människor förstås, eftersom jag själv räknar mig till denna skara. Numera fiskar jag inte mer än ett par gånger om året men passionen finns där strax under ytan och skrapar jag bort lagren av foto och fotbollsledande så bubblar det fram. Gotland skulle jag gärna upptäcka med vadarbyxorna på men jag kan inte förutsättningarna så jag får vackert avstå (eller betala dyra pengar till en fiskeguide).

Här krokas en silverblank havsöring loss

Denna dag gav jag mig själv mycket tid. Jag gick ner från klinten till det lilla fiskeläget och tog mig norrut längst stranden. De flesta objektiven i kameraryggsäcken användes och även båda kamerahusen. Allt mellan fisheye till teleobjektiv (med konverter) satt på kamerorna. När det kommer till den där telekonvertern blir jag inte riktigt klok. Ibland tycker jag det blir jättebra och andra gånger ser det "skit ut". Denna resa tillhör det senare alternativet. Är det min Canon 7D Mark II med sin lilla APS-C-sensor som inte vinner på teleförlängningen? Jag bländade givetvis ner en del men skärpan blev inte det jag ville. (Mitt 70-200 mm-objektiv är definitivt skarpt på alla mina kamerahus.)

Sjöfågel i flock

Oflockad sjöfågel på väg bort från sten

Trots att solen höll sig bakom molnslöjorna blev det varmare och varmare på förmiddagen. Min jacka fick klämmas fast på den redan överfulla ryggsäcken. Flaskan med vatten gjorde nytta. Den nästan vindstilla dagen gav lä men också mer sinnesro än om det blåst och tutat i. En plats att njuta av, en dag att minnas.

En strandnära vy söderut på Sigsarve strand

Att gå och strosa på de gotländska stenstränderna är spännande. Varje liten sten påminner om öns ursprung. Klintkanten skvallrar om fossila lager som pressats samman för miljontals år sedan. Ut ur detta eroderar det ena beviset fram efter det andra. Att ön har sitt ursprung som ett enormt rev vid ekvatorn blir en svindlande tanke som knappast går att ta in. Icke desto mindre står man där på Gotland och kan inte värja sig för dess udda och unika egenskaper.

De bitvis lösa kanterna står inte emot tidens tand särskilt bra

En macro-bild på en av de flata stenar som rasat ner från kanten avslöjar öns ursprung

Efter några timmar var jag färdig på platsen. Jag hade suttit ner och bara varit. Låtit havet förföra mig med sitt tillfälliga lugn. Höstluften var behaglig, omgivningarna spektakulära på ett sätt som bara den orörda naturen kan erbjuda.

Mitt andra mål för dagen var helt och hållet annorlunda. Här handlar det om vad mänsklig hand en gång åstadkommit. Och det var så långt från kusten som kan kan komma på Gotland. Roma och dess klosterruin stod på programmet.

Roma klosterruin

När jag åkte från Sigsarve till Roma passerade jag genom den ena regnvädret värre än det andra. Fy bubblan vad det regnade inåt ön. Och väl framme vid klosterruinen insåg jag hur långt från turisthögsäsongen jag var. Ingenting var öppet men ruinen låg ju där framför mina fötter och det räckte långt. Hade det inte varit för den udda urgotlänning som sökte upp mig och pratade hål i huvudet på mig hade jag säkert varit kvar längre än de 30 minuter som det nu blev. Han var kanske trevlig men jag förstod kanske var tredje ord som kom ur hans mun...

Onsdagseftermiddagen innehöll en fotopromenad inne i Visby och den rundan förtjänar ett eget framtida blogginlägg. Bilderna från Sigsarve strand har satts samman i ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

På återhörande!