Brucebo naturreservat

Torsdagen innebar hemresedag från Gotland. Färjan skulle lämna kajen klockan 16.30 så det fanns en hel del tid att fylla efter att hotellfrukosten intagits. Ännu en gång ställde jag in siktet norrut och tog en kortare bilresa längst väg 149. Inte många kilometer utanför Visby ligger Brucebo. Sida vid sida med Muramaris, en plats jag som hastigast tittade till under tisdagen.

Med blicken riktad norrut från klinten vid Brucebo naturreservat

Jag hamnade på en liten parkeringsficka 100-talet meter in i skogen där en skylt berättade om naturreservatet. Det fanns stigar som slingrade sig genom skog, klintkant och strandområde. När jag gick inne i den lummiga skogen fanns det emellanåt inte många tecken på att jag befann mig på Gotland. Sedan dök det upp en konstig kalksten eller en murgröna och då påmindes jag åter om var i världen jag för tillfället befann mig.

Bok finns på många ställen, så också på Gotland

Ljuset är sällan vackrare än under en bok 

Murgrönan kämpar sig uppåt på tall som...

...sten

Jag riggade min Canon 5D Mark II med mitt macro-objektiv. Skogen gjorde att det kändes som ett bra val. Fånga detaljer. Det var inte särskilt ljust där inne bland träden och det krävdes att jag gick upp till ISO 800 som mest för att inte få för långa slutartider. (Jag måste ha minst 1/125 till 1/160 sekund för att inte få skakningsoskärpa med mitt 100 mm-macro.)

Spännande! (Jag tror det är tysklönn i nederkant av bilden.)

Brucebogrottans ingång

Jag vill inte utge mig för att vara specialist på flora och fauna. Men jag har varit ute i den sörmländska naturen tillräckligt ofta för att se skillnader i vad som växer på andra ställen. Gotland bjuder på en hel del som inte alls förekommer i mina hemtrakter. Extra spännande att då använda macro-perspektivet på det som jag passerar förbi.

Bäckar rann ner från klinten och ut i Östersjön vid Brucebo

Stigen jag valde tog mig till högsta toppen för att sedan föra mig ner till stranden. Trappor underlättade när jag skulle bemästra den stora nivåskillnaden däremellan. Nere på plattmarken var det spänger långa stycken och de behövdes sannerligen vid mitt besök eftersom det regnat en hel del i september.

Konstateljé tillhörande Brucebo nere vid vattnet

Brucebo är ett konstnärshem med rötter från förra sekelskiftet. Numera är det en stiftelse som äger fastigheten där ett museum är upprättat. Jag nöjde mig med att gå vid stranden nedanför huset och jag kan förstå att inspiration fanns att hämta i stora lass på denna plats. Så vackert!

Vildklematis (?) som i sin utblommade fas liknar något ur filmen Avatar

Jag har i sociala medier visat exempel på ett självporträtt jag tog denna dag. Inför resan köpte jag ett litet, smidigt, lätt och dyrt kolfiberstativ för att bland annat kunna ta bilder med långa slutartider på vatten. Gråfilter var med i packningen. Jag hade dessutom investerat i en liten wifi-sändare som placerades i min Canon 7D Mark II. (Canon har länge varit dåliga på att bygga in wifi i sina semiprofessionella kamerahus.) Med mobiltelefon-appen fanns förutsättningar för fjärrstyrd fotografering.

Fundamentet till en serie självporträtt

Jag är direkt obekväm med stativfotografering. Inte ens i studio tycker jag om det. Jag undrar ju egentligen varför jag köpte ett kolfiberstativ när jag inte ens använder mitt stadiga aluminiumstativ. Nåväl, denna torsdag på Gotland fick jag för mig att jag ändå var tvungen att ta några bilder med stativet som stöd. Självporträtt.

Uppe på klinten var jag en riktig tuffing

På den fina sittbänken vid Brucebo var jag desto gladare

Här kröp jag lite närmare kameran och tycker en svartvit konvertering passar bra

I telefonappen kan man ställa in en massa saker men jag kunde tyvärr inte hitta någon konfiguration för tidsfördröjning. Alltså var jag tvungen att klicka på skärmen för att ta bilden, och då togs den direkt. Men skärpeområdet kan jag styra och det är ju praktiskt.

Ett sista bildgalleri från Gotland (för den här gången) hittar du HÄR >>>

Nu; tillbaka i vardagen!