Stendörren som avvänjning

Nu har det gått några dagar sedan jag åter satte fötterna på fastlandet efter vistelsen på Gotland. Till min glädje är det inte långt kvar tills nästa Gotlandsresa ska genomföras! Innan dess ska en märklig "vardagsvecka" klaras av och därefter är det några dagar i en helt ny arbetsmiljö som gäller. En märklig mellanperiod som jag nu försöker utnyttja till max. En verkstadstid till min bil var bokad under måndagen men innan dagen blivit särskilt gammal ringde verkstaden och meddelade att de tvingades flytta min tid till onsdagen. Suck. Omplanering.

Stendörren åt alla håll och kanter

På en lapp hemma på skrivbordet står det några olika att-göra-punkter för tvåveckors-perioden som uppstått i glappet mellan två jobb. (En period jag hade tänkt fylla med någonting helt annat men som istället blivit till 100% ego-tid.) Bilen tog mig till Stendörren istället för till verkstaden. Funkade det också även om det inte överensstämde med min ungefärliga planering.

Vid ankomsten till Stendörren var jag helt själv på området. Inga andra bilar och därmed inga andra besökare. Himlen var fortfarande mulen. Jag behövde inte vänta särskilt länge innan molnen började spricka isär och det anlände fler naturtörstande besökare. Den mest påtagliga mänskliga aktiviteten denna dag runt Stendörren var den svenska marinen som representerades av många, många båtar. Militärövningen Aurora 17 är inne i sin slutfas och de två närmaste dygnen eskalerar övningen i trakterna runt sydöstra Södermanland. Artigt vinkade marinens folk från båtarna. Trevligt. Jag tog en del bilder men törs faktiskt inte visa dem eftersom jag i ärlighetens namn inte vet vad som gäller kring just bilder på militär verksamhet. Rörliga skyddsobjekt? En blogg utan ansvarig utgivare kanske inte har samma rättigheter som t.ex. lokaltidningen (där det visats både stillbilder och videomaterial på Aurora 17-övningen).

Jag gick ut till passagen som är själva Stendörren. På en bänk intog jag det medhavda kaffet. Aldrig smakar kaffe så gott som ute i det fria. Naturens begynnande höstfärger talade tydligt till mig. Med mitt macro-objektiv svepte jag över några uppenbara motiv.

Den gamla "krogdörren" som står vid Stendörren

Skiftat fokus till berberisen i nederkanten av bilden

Jag strosade runt ett tag innan jag tog sikte på Naturum och stigen genom fårhagen som tar besökare till en annan del av området. Jag stannade till flera gånger vid tallarna för att försöka få syn på någon av småfåglarna som sjöng besynnerligt välbekant. Jag ger mig sjutton på att det var de små kungsfåglarna som åt frön från tallkottarna. Jag såg bara skymten av ett par individer, roligare än så blev det inte denna gång.

Jag gick ut över den nyrenoverade hängbron och slog mig ner på läsidan av en hög klippa. Solen värmde så till den milde grad att både tröja och jacka åkte av. Att sitta i tisha i slutet av september tyder på helt okej väder. I lugnvattnet kryllade det av maneter. Många försök att fota dessa ledde till ett par visningsbara bilder. Tror jag.

Någonstans på vägen ut över hängbron valde jag att byta ut macro-objektivet mot mitt sällan använda 100-400 mm-objektiv. Det behöver en hel del ljus men jag hade faktiskt glömt hur bra den gluggen fortfarande är. Inte knivskarpt längst ut på största bländare men det går att jobba sig runt.

Fotograferad precis på objektivets närgräns som är 1,8 meter

Några timmar vid Stendörren räckte denna gång. Jag hittade lämpliga vägar hemåt som inte innebar köande bakom militärkolonner. (Jag fastande bakom fyra pansarbandvagnar på morgonen när jag skulle åka till Stendörren.) Det är tur att inte storövningar hålls särskilt ofta...

Vad min lista på att-göra-saker innehåller utöver Stendörren och verkstadsbesök kanske jag har anledning att återkomma till.