Alva vid ett höstfagert Ålspånga Säteri

Det föll på min lott att under torsdagskvällen se till att yngsta dottern Alva kom till Ålspånga Säteri för en timmes ridning. Eller en timme förresten, med för- och efterarbete blev det två timmar. Ja ja, det finns värre ställen att tillbringa tid på. Så länge det var dagsljus ute kunde jag verkligen njuta av hur hösten satt sin prägel på de vackra omgivningarna.

Jag fotade det mesta med mitt 70-200 mm-objektiv. Inledningsvis satt min 24-70 mm-glugg på kameran och det var för att ta några bilder i hagen samt inne i stallet. När jag inte fotade pratade jag med och klappade hästarna. I den mån de ville veta av mig.

Tyvärr faller mörkret nästan brutalt snabbt i slutet av september. Något jag med all önskvärd tydlighet noterat i samband med fotbollstjejernas träningar. För övrigt ett bra sätt att skaffa sig hyfsad koll på solens nedgång under april till och med september.

Inne i stallet var det andra ljusförhållanden än ute. Naturligtvis. Jag skruvade upp ISO till 6400 och det enda jag gjort med de två nedanstående bilderna i efterbehandlingen är att justera vitbalansen lite grann. Takbelysningen blandat med det ljus som kom in genom fönster och dörröppningar är väl inte det lättaste för kameran att tolka korrekt.

Alva tog ut hästen Totto och red i paddocken. Ganska raskt hade jag gått från ISO 400 till 800 och stannade vid 1600. Slutartiderna blev i bästa fall 1/250-dels sekund. Inte helt optimalt med så pass långsamma slutartider om det rör sig för fort framför linsen.

Mor och son

Hästsvansar

En glad Alva på Tottos rygg (tyvärr inte helt knivskarp och jag har lagt på extra skärpa i efterbehandlingen)

Det var precis lika trevligt vid Ålspånga Säteri som det brukar vara. Att inte ha med kameran till denna plats vore näst intill tjänstefel. Eller nåt.