tisdag 14 april 2015

Blåsning

Söndagen bjöd på solsken men en ohyggligt kraftig västlig vind. Jag packade ihop kameraryggsäcken och tog dessutom med mig stativet. Varför jag gjorde det kan jag fundera på i efterhand eftersom jag aldrig tordes använda det. Det blåste så hårt att jag inte litade på dess stabilitet. Där blev jag blåst, släpade och bar på det hela vägen ut till Femörehuvud helt i onödan. Nåja, när jag ändå åkte till grannkommunen så passade jag först på att stanna till vid Gamla Oxelösund. Man skulle kunna säga att omgivningarna runt Gamla Oxelösund är som hela kommunen i stort; det finns så mycket vackert och fint där samtidigt som det finns en del ruskigt förfulande inslag. Hamnen och järnverket påverkar mycket och det får Gamla Oxelösund definitivt ta del av.

Storskarven (ålkråkan) flög nära, nära vattenytan i motvinden
Flaggan piskade hårt i vinden
Änderna kurade ihop sig på bryggan

Ur ett naturperspektiv är den tunga industrin i Oxelösund ett rent fördärv. Buller och nedsmutsning sprider ut sig ordentligt. Just nu kör dessutom SSAB extra hårt, för första gången på flera år trots lågkonjunktur, då koncernkollegorna i Luleå har driftstopp i sin masugn p.g.a. planerat underhåll.

På min väg från Gamla Oxleösund till Femöre stannade jag till vid gästhamnen. Givetvis blåste det lika idiotmycket även här. Några större vågor blir det i och för sig inte på ostkusten när det blåser hård västanvind (utom i Bråviken där det rivs upp mycket hög sjö). Jag fotade hamnkranar, industrisopor, hjullastare m.m. men bilderna var så omuntra att jag avstår från att visa dem... Den återstående bilden är på ett gäng fiskmåsar ute på en av flytbryggorna och om jag fick chansen att ta om denna bild skulle jag göra det. Skärpedjupet kan faktiskt bli för kort ibland och i denna bild skulle jag helst haft ett större skärpedjup för att visa en stora mängd måsar som sitter längre ut på bryggan.

Samtliga måsar vände näbbarna mot vinden för att inte få fluff i fjäderdräkten

Jag åkte ut mot Femöre och parkerade på den stora bilparkering som finns vid vägs ände. Ett 10-tal bilar vittnade om att det som vanligt är ett välbesökt ställe. Trots den hårda vinden. Eller kanske tack vare den hårda vind som bjöds denna söndag.

Hård vind piskade upp vågor mot grunden
Vågor sköljde in över klipporna

Nu gick det inte särdeles bra för mig att fånga några dramatiska bilder ute på Femörehuvud. Jag fastnade snarare i att fota den idylliska fyrvaktarbostaden. Efter att ha använt mitt 300 mm-objektiv på vägen ut mot fyren skiftade jag till mitt fisheye-objektiv. På crop-kameran 7d Mark II blir det visserligen förvrängningar men de är också skoj att experimentera med. Lägger jag horisontlinjen mitt i bilden när jag fotar är åtminstone inte den bananformad, men det går ju att göra tvärtom också som du kan se på en bild här nedan.

Fyren ute på Femörehuvud, sedd bakifrån

Där nere satt en person och fotade med sin mobilkamera






På vägen tillbaka till bilparkeringen valde jag åter att sätta på det stora teleobjektivet. Ingen fågel passerade så det kanske var en onödig tyngd på nacken. Jag fotade ett par spinnfiskare med en lotsbåt i bakgrunden, på väg ut i den krabba sjön.

Spinnfiske i en vik som skyddades från den hårda vinden

Jag satte mig nöjd i bilen. Nöjd eftersom det var lä och förhållandevis varmt där inne. Oxelösund lockar till fler besök, trots sina inslag av tung industri.

På återseende!

2 kommentarer:

  1. Oxelösund har mycket att erbjuda. Allt är inte bara kol, sot och föroreningar.

    SvaraRadera
  2. När jag gick in i viken (som ligger in mot hamnområdet) från Gamla Oxelösunds parkering kom ett grått moln emot mig. Givetvis bidrog den starka vinden till att detta sot fastnade i ansiktet på mig... Det är lätt att klanka ner på Oxelösund när man ser Järntorget och hör om alla missbruksproblem. Dock är det en fantastiskt fin kommun med natur, hav, oändliga cykelvägar m.m. Och så har de ju ett fungerande badhus ;-)

    SvaraRadera