fredag 17 april 2015

Vilket motiv och varför?

Det började med tankar kring fotomotiv. Vad som ger flest likes på sociala medier och därmed mest belöning för den bekräftelsetörstande och/eller osäkre fotografen. Spektakulära bilder, det vi normalt sett inte ser själva, djur (allra helst i späd ålder) i udda sammanhang och människor. Framförallt människor. Och alla dessa "förbaskade" solnedgångar...

Gammalt och nytt på samma kvist

Bildflödet på sociala medier är stort. Det är det också på Flickr, Fotosidan, 500px med flera fotografinriktade sidor. Här kan motiven vara desamma men oftast med något högre kvalité på både teknik och bildkomposition.

En blå trädgård

Den kritiska granskningen och kommenterandet uteblir. Det blir bildkommentarer som oftast är medhårs och inställsamma. I och för sig tjänar det också ett syfte, vi vill vara sociala med varandra och givetvis inte skriva eller säga något som kan tydas som konfliktsökande.

Dramatisk himmel i kvällsljus

Jag kunde sedan inte undvika fortsättningen av mina tankebanor. Varför fotograferar jag och alla andra? Nu sitter jag bara inne med svaret som gäller mig själv. Jag gör det för att jag tycker det är roligt. Och för att jag mår bra av det.

De mindre björkarna är snart musörade
Trädens förökning pågår

Den givna följdfrågan är varför jag tycker det är roligt och varför jag mår bra av det. Nu blev det plötsligt mycket svårare att svara. Att jag mår bra av det har att göra med att det är en hobby, en förströelse, som är avkopplande eftersom jag kan koncentrera mig på exakt bara själva fotograferandet men också hitta anledningar till att röra på mig framförallt ute i naturen.

Ponny bakom Salinge
Bod som tillhör Tallstugan

Varför är det roligt? Jag har traditionellt inte sett mig som särskilt kreativ men kan det inspirera och locka fram en sådan ådra? Det är ju en inte särskilt billig hobby. Utfallet blir ju bara en massa bildfiler på hårddisken som sällan tittas på i efterhand. (Inte ens familjebilderna, reseminnena eller vad det nu är tittas på särskilt ofta.) Är jag bara fast i teknikintresset? Ha-begäret (grejor, grejor, grejor)?

I ytterkant av Stigtomta

Jag flyr de svårbesvarade tankarna och kommer tillbaka till vilken sorts bilder som attraherar andra. Kommer fram till att jag överanalyserar för ofta. Om jag vill fota på mitt sätt med mina motiv så gör jag det. I alla fall så länge som det inte är en "uppdragsfotografering" där någon annan har en förväntan eller ett direktiv rörande slutresultatet.

Det fina magnoliaträdet på Skolvägen blommar snart

Varför fotar du och vad styr ditt motivval?

4 kommentarer:

  1. Jag började dokumentera Haninge för cirka tio år sedan. Anledningen var att några platser förändrades ganska så snabbt och jag ville fånga det på bild. I samma veva hittade jag flickr. Mycket har hänt med mitt fotograferande sedan dess. Idag tar jag nog lite mer "artistiska" bilder och många gatuporträtt men jag försöker fortfarande få med förändringar i min närhet, i form av nya bostadsområden (Haninge hembygdsgille sparar dessa bilder i sitt arkiv). Jag har fått mycket inspiration via flickr, tyvärr har väl den sajten också invaderats av likes och annat nonsens men det är smällar man får ta. Som du är jag nog lite beroende av att använda kameran varje dag, och det är ett bra beroende! Dessutom använder jag alltid cykeln för att ta mig runt så kondisenär ju rätt så hyfsad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt cyklande gör att du kan täcka av ett större område än om man nöjer sig med apostlavingarna. Och vi är många som är tacksamma för den dokumentation av närområdet som du gör. Snacka om att ditt område är satt under förvandling. Ett expansivt område.
      De gatuporträtt du tar kräver ett visst mod. Något jag definitivt saknar. Alltid spännande att se.
      Flickr är säkert jättebra men jag kommer inte riktigt "under skinnet" på den samlingsplatsen. Samtidigt får jag medge att jag inte gör några seriösa försök att "etablera" mig där. Engelskan du använder innebär onekligen en större spridning. Smart! :-)

      Radera
  2. Uj, får jag kommentera det här inlägget? Jag är en av de där som gillar de förbaskade solnedgångarna... ;)
    Mitt fotograferande går egentligen bara ut på en sak, att få en större närhet till naturen och då främst min ganska stora trädgård. Jag får en endorfinkick när ett ögonblick fastnar på bild. Och så upptäcker jag sådant som jag aldrig skulle sett utan linsen emellan: spindlar är inte otäcka de är ju fascinerande, knoppar kan ha alla möljiga mönster och former, insidan av en blomma kan vara intressantare än utsidan, det finns en oändlig mängd nyanser av grönt och det är omöjligt att visa hur vackert det är på bild.
    Jag kan nog faktiskt säga att jag bara fotar "för min egen skull". Förutom på bloggen är det sällan jag diskuterar fotograferandet med någon annan. Kanske dags att göra det till en social hobby? Eller inte, jag är rätt nöjd att gå och påta i rabatterna för mig själv. Folk får jag nog av på jobbet... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var absolut inte min avsikt att klanka ner på solnedgångsfotografier. Jag gillar solnedgångar också, det är bara det att det går minst 13 på ett dussin...
      Du är inne på något som jag gillar och tycker är en bra slutsats. Att fotograferandet hjälper till att se och upptäcka saker. De nyfikna ögonen aktiveras faktiskt av att försöka avbilda något. Den egna trädgården, om man har en så pass fin som du har, är en utmärkt plats att hämta motiv ifrån!
      Stort tack för din feedback Charlotta.

      Radera