söndag 23 oktober 2016

Att se det vackra i höstrusket

Denna helg var det tänkt att jag och döttrarna skulle åka till Nävsjön och fiska. Det är visserligen sent på säsongen, men med lite tur hade det kunnat bli en trivsam dag vid sjön med en brasa sprakande på strandkanten. När väderprognoserna hotade med regngaranti gällde det att ställa om siktet och vi gick på bio istället. Någon måtta får det vara när det kommer till fiskeivern. Det får bli en annan gång, troligtvis nästa år med tanke på att det knappast blir varmare de närmaste månaderna. (Förutom till jul förstås då det inte skulle förvåna mig om det är 10 plusgrader.)

Grårusket kan med svartvit konvertering bli extra trist och dystert

Jag skrev i gårdagens blogginlägg att jag under lördagen passade på att gå ett varv runt ridhuset och stallet vid Ålspånga Säteri där yngsta dottern hade sin ridlektion. Dagens blogginlägg är ett resultat av mitt virrande med kameran i högsta hugg. Siktet var inställt på att fånga höstens färger som tydligt satte sin prägel på landskapet.

Ålspångas stall i bakgrunden



Det kan inte vara långt kvar av den färglada delen av hösten. Stubbåkrarna börjar plöjas och fulnovember står för dörren. Då får i alla fall jag bita ihop, det är ju så erbarmligt eländigt när löven flyktat och vintern nalkas.

Där någonstans gömmer sig en gräsmatta under alla fina höstlöv

Det är ändå något speciellt med hösten. Luften är syrerik och frisk, det finns ett lugn i naturen som är behaglig. Insektsfritt är det ju också. Våra övervintrande fåglar ger sig till känna. Om bara solen behagar visa sig emellanåt kan jag acceptera även höstens senare halva.



Snart dags att rensa hängrännorna


Med undantag av ett par bilder är alla dessa fotograferade med ett 50 mm-objektiv. Varken snävt eller vidvinkligt men med rätt avstånd till det som avbildas kan det fungera både för mer intima landskapsbilder och de större vyerna.





En bild som togs med mitt 135 mm-objektiv är nedanstående bild. Jag kände att jag ville ha en bild på aspträdets topp eftersom det skiftade i färger från gulaste gult till djupaste orange. Utanför kontorsfönstret på jobbet har jag kunnat titta på en illröd asp men från en dag till den andra i mitten av denna vecka så var trädet plötsligt helt kalt. Det går fort ibland.

Asparna kan bjuda på dramatiska höstfärger

De avslutande bilderna är tagna rakt ner i marken. Jodå, varför lyfta på blicken när man kan avgränsa sig från allt runtomkring och bara glo rakt ner där man sätter fötterna? Det var inte bara de fallna och färggranna löven som lockade utan det faktum att regndropparna bildat så fina pärlor på de höstlika ytorna.







Jag tackar för att jag fått ta dig med på en höstvandring i regnet. Förmodligen har du klarat dig bra och kan sitta både varm och torr och titta på bilderna. Jag blev nog både en aning frusen och blöt men får väl trösta mig med att man gör allt för konsten. Eller?

6 kommentarer:

  1. Höstens guldlika färger gör sig bra på bild. Tyvärr missade jag det mesta p.g.a. utlandsvistelse och dagarna framöver såg bara gråa och ännu gråare ut. Baske mig om inte bild ett förmedlar stämningen bättre än övriga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, den svartvita bilden tolkar nog vemodet i grårusket ganska bra. Jag vill ändå tro att man kan se skönhet i höstfärgerna trots det eländiga vädret som råder för stunden.
      Du fick nog se saker som var några strån vassare än en nyplöjd åker på den svenska landsbygden när du var over there. :-)

      Radera
  2. Här var det färgprakt. Min ena Canon är på lagning (hoppas jag), de andra två har legat orörda sedan i fredags. Nästa veckas väder blir väl som i helgen och sedan är det November. Usch.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, jag hoppas du får ordning på kameran. Om man bara hade sig själv att tänka på så går det väl an att vara ute i lätt regn. Kamerautrustningen är lite kinkigare och man vill ju helst inte riskera total kortslutning.
      Jag hoppas prognosen som lovar sol kommande helg håller. :-)

      Radera
  3. Det är avtryckaren som har slutat att fungera som den ska. Allt funkar fram till det att man trycker ända ner. Då händer nada. Köpte kameran i april och har nog tyckt att avtryckaren har känts annorlunda mot mina andra kameror. Kanske var det ett dåligt exemplar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedan i våras har av- och påvredet på min 5D Mark II kärvat när man ska stänga av den. Och det är mitt eget fel... Det blev så när jag var ute och gick i det kraftiga snöfall vi fick mitt under våren (och som jag inte kunde låta bli att fotografera). Som tur är tycks inget mer ha hänt och allt fungerar gudskelov fortfarande. Det är ju värre med en avtryckare som inte gör det den ska. Svårt att ta några bilder då... Hoppas den går att laga!

      Radera