tisdag 25 april 2017

Träningsläger i Strångsjö

I mångt och mycket handlar årets vår om återhållsamhet och om något som kom av sig. Alldeles väldigt. Därför var det med viss bävan vi närmade oss det sedan länge planerade träningslägret i helgen. Man tänker ju att i slutet av april behöver vi i alla fall inte oroa oss för busväder (utom på Valborgsmässoafton som i regel är årets kallaste dag).


Färden gick från Stigtomta i riktning Katrineholm. Strax efter Valla-korsningen svängde vi vänster mot Forssjö för att därefter ta sikte ytterligare västerut och hamna i Strångsjö. En liten ort längst väg 55/56 mellan Katrineholm och Norrköping. In the middle of nowhere men med väldigt hög charmfaktor.


Strångsjö har en fotbollsanläggning som delar öde med många andra nuförtiden. Inget lag beträder planen längre. Deras klubblokal, omklädningrum och sidoytor sköts fortfarande med stor omsorg och man hyr ut lokalen till diverse olika sällskap. Som jag förstod det är det inte heller ovanligt att lag liknande vårt hyr in sig för träningsläger på vårkanten.


Jag lärde mig på vägen mot Strångsjö att den passerade orten Forssjö har mycket att erbjuda till den som är fotointresserad. Det såg verkligen mumma ut vilket gör att jag definitivt ska göra en fotoutflykt dit när träden blivit gröna. Vatten, gamla bruksortsbyggnader, ett enormt sågverk med mera.


Från Stigtomta IF:s flicklag F02-04 var det 25 spelare och 7 ledare på plats under lördagen. Vi tappade några få till söndagen men uppslutningen var trots allt mycket god. På en fotbollsplan som kanske sett sina bästa dagar kämpade vi med det hoppiga och hårda underlaget. Gräset har liksom inte tagit fart ännu tack vare våren som kom av sig. Men mossan var ju mjuk och fin... Tyvärr hade dovhjortarna varit inne och sparkat i gräsytan så vi ägnade någon timme åt att jämna ut de små elaka hålorna med sand.


Lördagens dubbla träningspass följdes av en femkamp som kvällsaktivitet. I den isande kylan genomfördes ordstafett, tidsstafett, fotbollsgolf och bollkastning innan vi tillät oss att gå in i stugvärmen och slutföra tävlingarna med en sked-med-tråd-genom-kläderna-stafett. En grupp vann, grattis.


Det blev trångt att få plats med alla deltagare. Huvuddelen av tjejerna rymdes i den stora samlingslokalen men ytterligare andra fick dela det tomma och outnyttjade bortalagsomklädningsrummet. Vi manliga ledare (fyra övernattare) hittade skrymslen där vi kunde komma undan från tjejerna. En ledare sov i materialförrådet, en sov i domarrummet, en sov i bastun och jag sov i tjejernas omklädningsrum. En aromatisk upplevelse var vad jag fick uppleva bland fotbollsskor och benskydd. Den som luktat på ett par väl använda benskydd någon gång vet vad jag menar.


Dag två innebar matchdag. Allra först en morgonpromenad vid 7-tiden i frost men solsken. Vi lyckades flytta en sommarmatch i den ena av serierna vi ska spela i under säsongen. Hemmamatchen mot Vingåkers IF i division 4 skulle egentligen spelas den 1/7 men då är vi i Skövde och spelar Skadevi Cup. Vingåkersledarna protesterade inte eftersom de har närmare till Strångsjö än till Stigtomta.


Seriematchen för Flickor 13 (9-manna) följdes av en träningsmatch för övriga spelare. Här var åldern ett eller två år äldre och motståndarna från Åby IF (nära att åka) kom med sitt F02/03-lag. Det var under träningsmatchen som väderomslaget kom. Jisses.


Den kalla luften och de mörka molnen gav en nederbörd som var hagelblandad snö under allt för lång stund. Inte bara blött utan vansinnigt kallt också. Jag försökte fota under dessa omständigheter men till sist var jag tvungen att packa ner kameran eftersom den riskerade att bli allt för blöt.


Till sist låg ett vitt täcke över hela fotbollsplanen och bollen for som en välsmord skyttel över den luggslitna ytan. Spelarna såg lite konfunderade ut men tog det med jämnmod. De är en samling ytterst rara töser, det råder det ingen tvekan om.


Vid sådana här tillfällen tar jag inte gärna med mig mina bättre fotogrejor. Nu dammade jag av min första digitalkamera, min Canon 50D, samt min undanlagda 70-200/f2,8 och ett par fasta gluggar som jag aldrig använder. På så sätt behöver jag inte vara rädd för att något ska hända med grejorna när jag vänder ryggen till. Bilderna från träningslägret och matcherna landade i alla fall på lagets hemsida och där finns nu bilder sedan lagets allra första träning den 14/5 2009. Grymt kul för framtiden, tycker i alla fall jag.

2 kommentarer:

  1. Det finns något tragiskt med alla föreningar som försvunnit. Lika tragiskt, men kul, är det med alla eldsjälar som försöker hålla lågan vid liv. I Strångsjö har jag spelat fotboll, likaså i Hävla. Mmmm, vilka minnen....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hävla är en plats många nämner när fotboll i utmarkerna kommer på tal. Det är naturskönt i tassemarkerna mellan Södermanland och Östergötland. I Forssjö spelas i alla fall division 5-fotboll tack vare grabbarna i Ericsbergs GOIF.

      Man blir onekligen lite nedstämd av alla dessa gamla fina fotbollsanläggningar som inte längre har någon verksamhet att hysa. Trist, riktigt trist.

      Radera