tisdag 25 juli 2017

Rapsfjärilarnas sista vila

Under måndagseftermiddagen tog jag en paus från arbetet med att måla om husets farstukvist. Den något mulna sommarhimlen bjöd inte riktigt upp till dans när jag tog den lilla kameraryggsäcken och begav mig till närliggande Bärsta. Jag har varit vid kärret med kameran några gånger tidigare och skrivit om det här i bloggen. Mitt mål var att fotografera sileshår men kanske också få spaning på en eller annan snok. Det förstnämnda fick jag på bild medan reptilerna lyste med sin frånvaro.

Informationstavlan vid Bärstakärret

Innan jag tog mig ut på spången mot kärret gick jag tillbaka en liten bit längst grusvägen som tagit mig ner till badplatsparkeringen. En liten samling blåklockor samt en lysande blåklint i vetefältet kallade på mig och min kamera. Sådant får icke ignoreras!

Blåklockor i en tilltrasslad situation
Blåklint med myrbesök

I ryggsäcken hade jag min Canon 5D Mark II samt macro-objektivet och vidvinkelzoomen. Varför jag släpade med vidvinkelobjektivet kan jag i efterhand undra eftersom inte en enda bild togs med den gluggen.

Spången över Bärstakärret

Jag fick bilderna på storsileshåren. Liggandes på mage på spången kom jag ner till en nivå som var bättre än om jag stått men allra helst hade jag velat vara ännu lägre, i nivå med de centimeterhöga bladen. Hur som helst lyckades jag få några bilder som faktiskt inte liknar något jag någonsin tagit tidigare. Märkliga växter som ser helt otroliga ut med sina klibbiga bollar längst ut på stråna.

Storsileshår







Sileshåren växte på båda sidor av spången, från första till sista metern. Att de växer i näringsfattig jord innebär att de behöver förstärka sitt näringsintag. Då tillkommer tydligen insekter och småkryp på deras meny. Jag kunde räkna upp till ett hundratal rapsfjärilar som ändat sina dagar i sileshårens tentakler. Denna iakttagelse bekräftade växtens matvanor men också att rapsfjärilarna nyligen kläckts.

Rapsfjärilar som fastnat i sileshåren i Bärstakärret




Nöjd med vad jag sett förberedde jag mig för hemgång. För omväxlings skull kom jag på mig själv att sakna vinklingsbar skärm på min kamera. Med denna teknik hade jag kunnat komma helt i nivå med sileshåren. Bärigheten i kärret är förmodligen obefintlig så fotografering från spången är enda möjligheten. Nåja, jag avslutade med en spindelbild tagen rakt uppifrån där den stod framför mina fötter på det grånande träet.

Spindel, spikskalle och spång vid Bärstakärret

Nu ska jag börja måla den förbaskade farstukvisten!

2 kommentarer:

  1. Dina botaniska kunskaper överträffar mina, trots att jag gick 3 år på Naturvetenskaplig linje.

    Silkeshåren kände jag inte ens till, men växten verkar vara en elak liten j...l.

    Fina bilder både i detta och föregående inlägg. Härliga bilder på humlor och bin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tragglade mig igenom naturvetenskapliga linjen också men vill inte minnas att Viking Olsson pratade särskilt mycket om vår flora på biologilektionerna. Han var dock en hängiven fågelskådare så där borde kanske ett och annat ha fastnat hos mig. Det gjorde det inte...

      Jag laddar nu om för en resa till Gotland. Förhoppningsvis regnar det inte hela tiden men väderprognoserna ser inte muntra ut. Kallt ska det bli uppe på nederbördshoten. Kanske kan jag lägga några bilder till samlingarna och förhoppningsvis har inte alla insekter och blommor frusit ihjäl. ;-)

      Radera