Stadsidentitet

Norrköping. Denna gamla industristad som i modern tid tvingats omvärdera och omvandla sin identitet. Motsträvigt och inte utan friktion har Norrköping kommit ut på andra sidan av denna metamorfos. Arvet, historien och minnena kan ingen sudda ut även om arbetarbostäderna är rivna och fabrikslokalerna blivit omvandlade.

En fascinerande stad där den självklara pulsådern Motala Ström förklarar stadens ursprung och utveckling.

Kamraterna och Eldkvarn från Peking. Jag har absolut ingen koll på stan, egentligen, men den ligger ju nära och jag åker numera allt oftare dit på besök. Både för mitt sportfotointresse (Norrköping är verkligen en idrottsstad) och i min tidigare anställning.

Jag ägnade delar av onsdagen till ett besök i Norrköping. Parkerade bilen i parkeringshuset vid Skvallertorget och tog en promenad längst strömmen i det gamla industrilandskapet. Mitt mål denna dag var utställningen på Arbetets Museum där Villfarelser just nu hänger några av sina underfundiga konstverk.

Jag har haft ögonen på Villfarelser och denna utställning sedan en tid tillbaka. Jag fick som bonus två mycket intressanta besök på både Stadsmuséet och Arbetets Museum där Norrköpings historia från forntiden fram till omvandlingen från tung industristad till vad-det-nu-är-idag har ägt rum.

Riksbyggen ska omvandla cellerna i det gamla 1700-talsfängelset till lägenheter

Moa Martinson

Mitt primära mål denna onsdag var alltså Strykjärnet, den byggnad som tidigare varit en av många textilindustrilokaler i Norrköping men som numera inhyser Arbetets Museum (och Espresso House). Alla renoverade tegelbyggnader längst Motala Ström har säkert namn och historia att berätta men därtill har jag inte kunskaper att sprida i denna blogg. Ännu.

Strykjärnet i Norrköping

Definitivt inte lastgamla byggnader

Arbetets Museum

Något säger mig att jag kommer tillbaka. Flera gånger till och med.