Kamera-saknad

Nu är det nära. Under torsdagen ska de två inlämnade kamerorna hämtas. Äntligen. Rengöringen av sensorerna var gjord redan efter en dag från inlämningstillfället men för mig är det inte bara att slänga iväg till Linköping och hämta dem. Bestämt sedan tidigare att torsdag denna vecka passade mig och familjen bäst. Lite sällskap i bilen är alltid trevligt. Nu är jag bara rädd att jag hamnar på Ikea tack vare sällskapets önskemål...

Lärkträdet har barren kvar men de har skiftat färg.

Dagens promenad skedde under hot om regn men istället tittade solen fram, även om det bara var i 5 minuter. Och inte hade jag mycket runt mig just då som gjorde sig bra i de svaga höstsolstrålarna.

Rönnbär i russinfasen av sitt liv.

Mitt traskande tog mig runt skroten och strutsfarmen. Inget särskilt att rapportera från dessa närliggande "attraktioner" mer än att strutsarna fick för sig att jag var farlig och de ställde sig längst in i sin hage. Två hanar skickades fram mot vägen för att undersöka faran. Jag gav dem en hastig blick men insåg att deras samlade hjärnkapacitet inte var mycket att ägna tid och energi på så jag vände dem ryggen och fortsatte min runda.

Jajamensan, en vippa idag också!

När jag nästan var hemma igen bekantade jag mig istället med en katt som vågade sig fram när jag hukande lockade på den. Nu luktade den på min utsträckta hand och lät sig klappas ett par gånger innan den fick bråttom tillbaka genom häcken som den kom fram igenom.

Kompis? Kanske, men jag behöver nog lite mer tid att bekanta mig med den.

Nu laddar jag för en torsdagseftermiddag i ett regnigt Linköping. Kanske en sväng i Gamla Linköping. Eller i centrum. Det var nog snart 30 år sen jag var i Linköpings centrum senast.