En fin sommarkväll på Skäret

Under tisdagskvällen gjorde familjen Tunabergshalvön. Besöket vid Hummelvik följdes upp av ett misslyckat försök att stanna till vid Ålbäck. Därefter tillbaka mot Buskhyttan och sedan vägen via Koppartorp till Nävekvarn. Den gamla grusvägen med sin Kuskvältarkurva, potthål m.m. var sig precis lik sedan årtionden tillbaka. På ett backkrön trodde jag bilen skulle tappa båda hjulaxlarna då kombinationen potthål och storstenar i 50 km/h var en omild upplevelse för både fordon och passagerare.

Cykelsemestra denna gudsförgätna sommar måste vara något av en nitlott

Nere vid småbåtshamnen i Nävekvarn har det hänt en hel del de senaste åren. Kiosken är plötsligt borta men det har öppnat ett café på gaveln i båtklubbens klubblokal. Det finns utställningar att se och campingen verkar mer välmående än någonsin. Att den såg fullbelagd ut är inte konstigt, det är vackert nere i Nävekvarn!

Vi hade bestämt oss för att gå ut på Skäret. Sätta oss och njuta av solnedgången och det lugna vattnet. För mig är måsarnas och tärnornas skriande ren musik (i alla fall när jag är i skärgårdsmiljö). I omgivningen rådde febril aktivitet. På campingen grillades det (det är uppenbarligen lika obligatoriskt som foppatofflorna och träningsoverallerna) och många var ute och promenerade. Sjöfåglarna hade fullt upp med sitt födosökande.

Fiskmås på bästa spaningsplatsen

Vegetarisk kost för denna gås

"Vänta på mig!" Gåsens kompisar hade simmat ifrån den...

Skäggdoppingen hade fått fatt på en smaskig mört

Den bångstyriga mörten var snart under kontroll

Tärnan flög flera varv över våra huvuden med en söndertuggad löja i näbben

I kvällssolens sken

Att komma ut till Skäret via de landgångar som finns är ett smidigt sätt att landstiga på en ö i Bråviken. Vintertid kan det vara halt, minst sagt, men nu på sommaren är det lättillgängligt och problemfritt. Vi fann att det gapskjul som står längst ut på Skäret var ledigt så vi slog oss ner där en stund. Jag har besökt platsen några gånger de senaste åren och förmodligen visat bilder därifrån på bloggen ett par gånger vid det här laget.

Alva med Bråvikens mynning i bakgrunden

Lovisa med Vikbolandet (östgötasidan av Bråviken) i bakgrunden

Anita med solnedgången i bakgrunden

Jag släpade på stora ryggsäcken där 300 mm-objektivet får plats tillsammans med ett par andra kortare objektiv samt två kamerahus. Nu varvade jag telebilder med 7D Mark II och bilder tagna med vidvinkelzoomen som satt på min 5D Mark II.

En vy in mot Norrköpingshållet av Bråviken

Hur gärna jag än skulle vilja att min nästan nya 7D Mark II tar "perfekta" bilder så är det tydligt att det är en crop-sensor. Bra i vissa sammanhang men min absolut bestämda åsikt är att en sensor mindre än s.k. fullformat aldrig når upp till det en fullstor sensor gör. Så är det bara. Det blir vassare och fulare på något sätt och framförallt ser jag det när jag tittar på bilderna på datorns stora skärm i 100%.

Jag kan märka att även min gamla 1D Mark III har mjukare och finare bilder om inte det dynamiska omfånget är för stort i motivet. Ibland märks det att sensorn i det gamla kamerahuset kommer från en utveckling som ledde till lanseringen av den kameran 2007, vilket är väldigt länge sedan i elektronikens föränderliga värld.

Fartyg på väg in i Bråviken längst stora farleden

Vore det inte för det ålderdomliga och långsamma fokussystemet i 5D Mark II skulle den fortfarande vara den ultimata kameran för mig. alltså traktar jag efter efterföljaren 5D Mark III som har det jag saknar i fullformatskameran. Jag har skrivit om det tidigare.

På väg tillbaka till fastlandet

Vi väntade in stunden då fartyget passerade framför oss. Därefter styrde vi våra steg tillbaka mot bilen som stod parkerad utanför campingen och nedanför Folkets Park. Kanske borde vi gått in och tittat på byggnaderna i parken men timmen började bli sen och det var dags att åka hem. Vägen tillbaka över landgångarna kantades åter av fåglar som gjorde sig bra i kvällssolens sista strålar.

Skäggdoppingen hade denna gång fångat något som liknade en simpa

Skrattmåsen hade tagit fiskmåsens plats på stolpen

Gässen gled skata fram över guldskimrande vatten

Så fick det bli. En trevlig utflykt på Tunabergshalvön och för den som är turist i våra trakter av Södermanland kan ett besök i Nävekvarn verkligen rekommenderas. De har kanske inte mycket kvar av bruket och fiskenäringen men orten lever upp och levererar under sommarmånaderna.