lördag 26 december 2015

Utflykt på annandagen

Plötsligt blev det tillräckligt kallt för att ge frost. Termometern balanserade på nollstrecket och bilens vindruta var vit. Den värsta blåsten hade bedarrat. Med fullproppad ryggsäck åkte jag och dotter nummer 3 iväg med bilen till Harhålet vid Yngaren. En kort utflykt på den dagen den anglosaxiska världen kallar Boxing Day.

Söder om oss vid Harhålet låg de låga molnen tätare än västerut
Lovisa var mitt sällskap vid Harhålet på annandag jul

Inga fler bilar fanns i sikte vid den stora planen där husbilar och husvagnar brukar finnas under den varmare delen av året. Jag fotade några översiktsbilder med 24-70 mm-objektivet innan jag skiftade till 300 mm-gluggen tillsammans med telekonvertern. Dagens kamerahus fick bli min gamla 1D Mark III.

Kylig luft och lågt stående sol gav blåtonade bilder
Längst ut på udden

Lovisa och jag gick österut och följde en stig som tog oss längre bort än jag tidigare varit vid Harhålet. Min förhoppning var att kanske stöta på någon liten fågel i skogskanten. Nu fick vi vänta men till sist hördes pipen från en flock tättingar. Ännu bättre var att vi på nära håll skrämde upp två örnar från sina platser i talltopparna strax framför oss. Wow. Tyvärr var trädgrenar i vägen och när jag väl fick sikte med kameran på de enorma fåglarna hade de hunnit långt ut från strandkanten. Två uppskrämda örnar och en som observerades ute över sjön strax innan var en naturupplevelse av rang denna dag.

Stora fåglar på allt för långt håll
Och vår allra minsta fågelart på närmare håll. Kungsfågeln piper så sprött i skogen.

Vi fortsatte stigen som tog oss längst ut på en udde som sträckte sig ut i Yngaren. Där hängde en gunga som fästs på en grov tallgren högt över våra huvuden. Den gick inte att undvika enligt dottern som givetvis inte gick att få bort från gungan i första taget när hon väl satt sig tillrätta.

Tyvärr kunde hon inte låta bli att göra en riktig fulmin...

Vi rundade till slut udden och kom in i en vik där det var lä för de svinkalla vindarna. Där hade det stilla vattnet fått en tunn ishinna under de tidiga morgontimmarna.

En tunn ishinna låg på Yngarens stilla vatten

Lovisa och undertecknad hittade en stig som vi uppfattade som lämplig. Den tog oss till foten av den ås som vi behövde klättra över för att komma tillbaka till den plats där vår utflykt började. Vi stannade till och tittade på färsk spillning från ett rådjur innan vi kom tillbaka till bilen. En utflykt som gav både frisk luft, en härlig promenad och närkontakt med det vilda djurlivet i södra Södermanland.

Siluetter av strandlinjens grenar mot en sol som delvis gömde sig bakom de låga molnen

Nu laddar jag om för att vara mingelfotograf under någon timma. Lite nervöst, jag är inte alls bekväm med denna typ av fotografering och är lite osäker på hur det ska gå till...

Wish me luck!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar