Tämligen överdrivet

När jag under lördagen gav mig ut på en långpromenad var det med vetskapen att det snöade och blåste en smula utomhus. Därtill var det -4 grader på termometern. No big deal. Å andra sidan skulle det enligt sann kvällstidningsanda beskrivas som en monsterchocksuperkyla från Ryssland. Min slutsats är därmed att jag varit med om något oerhört macho som stått ut med detta i nästan två timmar. Tror nästan att det växt ut ett hårstrå på bröstkorgen av denna manliga utmaning. Tar jag en liknande promenad i morgon får jag fundera på om jag ska kamma mittbena...

Koltrasthonan står ut i megavintervädret

Jag är trots allt tacksam att jag trotsade elementen och var ute med kameran denna snöiga januaridag. Snöfall kan göra sig bra på bild.

Välfotograferad vy på vägen upp mot Prästgården och Skillra

Snöflingor i luften

Allra mest glad är jag för att jag hade ögonen med mig när jag kom fram till Tiondeboden vid Prästgården. Och att jag hade en teleobjektiv-lösning på kameran. I en smal glugg såg jag något som inte såg "normalt" ut. Jag gick några steg närmare och fick se en liten uggla som satt och tryckte i Tiondeboden. Jag har nog aldrig sett en uggla på nära håll tidigare och definitivt aldrig fotat någon.

Jag såg något i gluggen på Tiondeboden

Den följde mig med en försiktig huvudrörelse

Jag gissar på att det är en kattuggla. Men vad vet jag...

Glad över att ha haft närkontakt med den stillsamma lilla ugglan tog jag mig vidare bort mot strutsfarmen och skroten. I motvinden, det blåste från öst, var det inte helt lent och skönt mot kinderna.

Ytterligare några vandrare kunde ses vid Prästgården

Vid Mårtenstorp har de varit duktiga att mata ner mesflocken till välfyllt fågelbord och där var det full aktivitet på småfåglarna.

Steglitsarna sticker ut i flocken med sina klara och många färger

Jag hade min 1D Mark III samt telekonvertern med mitt 70-200 mm-objektiv som utrustning över axeln. Med största bländaröppning på f/4.0 var jag tvungen att ligga på ISO 800 för att inte riskera skakningsoskärpa p.g.a. för långa slutartider. Inte hela världen då t.o.m. mitt gamla kamerahus klarar denna nivå utan att det ser förskräckligt ut.

Sörkärr, gården som odlar stora mängder potatis

Det var härligt att vara ute trots kalla vindar och snöfall. Tyvärr var det absolut glashalt stora delar av vägen runt skroten vilket innebär att jag behöver leta fram broddarna om jag ska ta fler promenader den närmaste tiden.

Jodå, jag såg skåpbilen på nyårsnatten vid 02-tiden inne i Nyköping...

Jag tar ny sats mot nya äventyr och hoppas att alla får en precis perfekt dos av spänning i tillvaron!