Osymmetriska tranor |
Bättre synkade tranor |
I solnedgång försvinner ljuset alltid så rackarns snabbt. Det är i alla fall känslan jag får de gånger jag är ute med kameran när solen är på väg ner. De inställningar som räckte minuten innan måste ändras. Jag skruvade bort telekonvertern efter stund och kunde då fota med bländare f/2,8 istället för f/4.0.
Med ett fast 300 mm-teleobjektiv är det inte alltid plättlätt att hitta motiv. Det snävar ner perspektivet men också vad som kan fotograferas. Kanske är det därför jag gillar mitt 100 mm-macroobjektiv så mycket, det räddar en annars motivfattig runda genom att låta mig hitta de små, små detaljerna som det bokstavligen kryllar av.
En liten rovfågel ryttlade med snabba vingslag över gärdena upp mot Åsby |
Jag försökte mig på en landskapsbild med mitt teleobjektiv. Det var i detta läge jag också valde att skruva bort 1,4-konvertern.
När jag kom hem satt de två yngsta döttrarna utanför huset och lekte med sina två kaniner. Det gick inte att fota med teleobjektivet. Istället smög jag mig fram till grannkatten som tryckte under vår lavendel vid trappuppgången mot huset.
Grannkatten satt och tryckte under vår lavendel |
Nu är det dags att ta ett tag ute i trädgården. Det har egentligen varit dags i flera veckor men det har ju varit så eländigt väder med kyla och nederbörd. Kristi himmelsfärdshelgens sommarvärme lockar i alla fall mig utomhus.
Tranorna är en mäktig syn, osynkade eller ej. Favoritebilden är dock den på katten. Ser han/hon inte lite full i sjutton ut? Rackartyg på gång eller just avklarat?
SvaraRaderaÄnnu cirklar tranor över våra huvuden, framförallt ser jag dem kvällstid. De är säkerligen på väg norrut men alla flyger väl inte samtidigt.
RaderaKatter kan man aldrig riktigt förstå. Eller lita på. Det är deras oberäkneliga charm och jag gillar dem. Trots all kattskit i mina rabatter och lister.