Skogstorp en ledig torsdag

I torsdags på Kristi himmelsfärdsdagen så agerade jag fotbollsförälder då min näst yngsta dotter skulle spela match. Förvisso är jag ledare i laget men i detta fall var det redan tre ledare utsedda att coacha laget så jag och ytterligare en ledarkollega nöjde oss med att vara lidande föräldrar vid sidan av.

Orrlidens IP tillhör Skogstorps GoIF utanför Eskilstuna

Klubbhus och omklädningsrum vid Orrlidens IP

Det är lika bra att vi i fotbollslaget vänjer oss vid att åka till Eskilstuna denna säsong. Många kommer resorna att bli då ett av våra två serielag kommer att spela var och varannan bortamatch i eller straxt utanför denna ort. Jag kan efter många, många års försök inte förmå mig att gilla väg 53 till Eskilstuna. Det är stört omöjligt. En liten strimma hopp väcks vid Oxbron (eftersom det är vackert där) men sedan är det bara elände och krokig landsväg i viltrik skog. Omkörningsmöjligheterna är näst intill obefintliga om man skulle råka hamna bakom en buss, traktor eller kepsbärande Opel-pensionär.

Uppvärmning

Publik innanför 11-mannakanten men utanför 9-mannalinjerna

Kamp om bollen mellan Stigtomta IF och Skogstorps GoIF

Det visade sig att tjejerna i Skogstorp var jätteduktiga och de vann välförtjänt med 4-1. Jag tycker det är kul att t.ex. det mindre samhället Skogstorp kan visa upp ett lag som både är slagkraftigt och välutbildat när det annars brukar vara centralortens föreningar som på sätt och vis utarmar kransorternas verksamhet. Dessutom är Orrlidens IP en mysig anläggning som känns lagom stor, välskött och familjär.

En något ojämn och tuvig gräsplan vilket inte är ovanligt i början av säsongerna

Jag hade inte med mig kamerautrustning för att sportfotografera i egentlig mening. Min 5D Mark II är inte lämpad för actionfotografering (verkligen!) och sedan hade jag med mig mitt 24-70 mm- och 135 mm-objektiv. Kort skärpedjup är skog men med en kamera som inte hänger med när det rör sig framför kameran är bländare f/2.0 svårbemästrad...

En av ledarkollegorna

Jag strosade runt lite grann och njöt av vårvärmen som äntligen belägrat vårt land. Vetskapen om att helgen (inklusive en arbetsbefriad fredag) skulle fyllas av diverse måsten och husliga plikter gjorde att jag fann sinnesro i vitsippsbacken bakom klubbhuset. Man får fånga de små tillfällena helt enkelt.

Vitsipporna äger just nu. Totalt.

Som det ser ut just nu blir det en kort, kort tripp till Stockholm under söndagen. Jag skriver inte mer för jag vill inte jinxa möjligheten till komplettering av min fotoutrustning. Jag återkommer ifall det lyckas!