Nyponblomma, modell större och odlad |
Jag behövde verkligen en promenad och tisdagskvällen gav utrymme för detta. Världen snurrar fort just nu och den enda verkligt bra medicinen i detta läge är promenad, frisk luft och skogens lugn. Jag sökte mig därför till den barrskog vi har väster om Stigtomta.
På vägen till skogen såg jag att maskrosorna ägnar sig åt föryngring |
Potatislandet avslöjar sig |
Det är inte något stort skogsparti men ändå tillräckligt för att känna att man kommit loss från bebyggelse och exploatering. Fåglarna kvittrar i vår skog, mossan och blåbärsriset trängs på marken och det enda som riktigt kan störa är de allestädes närvarande myggrackarna. Dessa blodsugare är det lika bra att vänja sig vid inför sommarsemesterns vecka uppe i de svenska Dala- och Härjedalsfjällen.
Vår Stigtomtaskog har sitt alldeles egna namn |
Och sin egen välkomstkommitté |
De många stigarna som slingrar sig fram mellan de massiva tall- och granstammarna är vältrampade. Kanske inte så mycket av sådana som undertecknad, fotonördar, utan snarare av hundägare. Jag väljer dagar med fint väder och inspiration för att ge mig in i skogen medan hundägarna tappert får ta sig ut för att rasta sin lojale fyrfoting i både ur och skur, vinter som sommar.
På hemvägen från skogen svängde jag förbi fotbollsplanen vid Tängsta där yngsta dottern och hennes lagkompisar tränade fotboll. Sista säsongen med 7-mannafotboll innan de får flytta över till föreningens stora plan där 9-mannafotbollen tar vid.
Alva är ytterst medveten om att jag fotar henne... |
Jag passade på att utlova en lagfotografering till laget någon av de kommande veckorna då även individuella foton på spelare och ledare tas. Helt enligt konceptet jag gjort för det lag jag själv är ledare i och grannklubbens damlag.
Nu tar jag kväll och återkommer när en ny månad och årstid gjort sitt intåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar