Fulufjällets nationalpark och Njupeskärsfallet

Vår fjällresas andra dag tog oss till Fulufjällets nationalpark där huvudattraktionen är Sveriges högsta vattenfall, Njupeskärsfallet. Vi var inte ensamma besökare, parkeringsplatsen var överfull när vi lämnade platsen. Det är en tacksam plats att besöka förutsatt att bilen man framför inte är allt för klent bestyckad med hästkrafter. Stigningarna på vägen som går upp mot Fulufjället mellan Särna och Idre är rejäla och när det är som tyngs dyker byn Mörkret upp. Bara en sån sak.

Jag har varit vid Njupeskärsfallet en gång tidigare. Visst är det spektakulärt men för mig är rundvandringen i nationalparken mer värd än själva vattenfallet. Det iordninggjorda stråket är nästan för tillrättalagt med spänger, broar, trappor m.m. samtidigt som det på vissa partier är rejäla nivåskillnader. Trots otroligt många besökare mitt i semestertiden så var det inte trångt eller kö annat än framme vid själva fallet.

Bäcken som rinner genom nationalparken fångar mångas intresse

Jag lät övriga familjemedlemmar bära på den medhavda matsäcken. Smart. Själv hade jag min lilla kameraryggsäck där min 5D Mark II, mitt 17-40 mm-objektiv och mitt 100-400-telezoom fick husera. En lagom nätt utrustning att släpa på när promenaderna trots allt inte genomfördes helt utan ansträngning. De landskapsfotografer som fick med sig stativ ut i skogen vinner delvis min respekt men för egen del kan jag inte förlika mig med släpandet. Bilden här ovan hade givetvis kunnat bli bättre med den längre slutartid ett stativ kunnat erbjuda. Nej, jag har tittat på lätta resestativ men inte kommit till skott eftersom jag inte kan motivera mig fullt ut.

Det planerades, siktades och kanske i slutänden fotograferades

Och denna vy var vad fotograferna med stativ i slutänden fick

När vi tagit oss ner för den branta sluttning som landade i botten av vattenfallsravinen gick vi framåt på en stadig gångbrygga. Ravinen kantas av stora stenbumlingar som en gång lossnat från fjällets kanter. Detta stenskravel får man vara beredd att kliva i då man vill ta sig till vattenfallets nedslagsplats. Där framme är det fuktigt av alla vattendroppar som far genom luften och där lär det finnas ovanliga mossor och ormbunkar som trivs i denna fuktighet.

Vi närmade oss Njupeskärsfallet

Många stannade på den stora träplattform som byggts nära vattenfallet

Lovisa och Alva var nöjda med att ha tagit sig ytterligare lite närmare vattenfallet

På tillbakavägen mot Naturum och bilparkeringen gick vi på andra sidan ravinen. Vi, och de flesta andra, passade då på att leta upp någon sten att sitta på medan matsäcken intogs. Kaffe smakar aldrig bättre än ute i naturen, eller hur? Resterande del av vandringen skedde i huvudsak på plana stigar och spänger där det var fuktigt. Mossmarkerna bjöd på mycket växtlighet som vi definitivt inte hittar i överflöd här i södra Södermanland.

Vi tog ett varv inne i det fina Naturum som byggts upp i kanten av mossen och med en panoramavy över Fulufjället som var magnifik. Lite sugen blev jag på att ta en längre runda uppe på Fulufjället, men det sparar jag till något framtida besök.

Ett mindre bildgalleri med ytterligare bilder från besöket i nationalparken hittar du HÄR>>>