I Norrköpings gamla industrikvarter

Ibland blir man positivt överraskad. Så skedde under tisdagskvällen då jag åkte ner till Norrköping. Som tur var hade jag med mig delar av familjen vilket gjorde att vi var flera som delade intrycken.

Till saken hör att jag har något slags motstånd mot Norrköping. Jag lär mig aldrig hitta i den staden och då är bilåkandet ett rent elände. Trots moderniteter såsom GPS eller mobiltelefonens kartlösningar. Jag har i ärlighetens namn inte mycket till övers för städer i allmänhet och det är alltså ingen speciell beef mot just Norrköping.

Mitt ärende i Norrköping var sportrelaterat. Mellan den 6 till 13 juli avgörs SM-veckan i staden och en otrolig mängd sporter av allehanda slag avgörs i området. Jag bestämde mig för att försöka bevaka (fota och skriva) om 7-mannarugbyn som avgörs under lördagen och söndagen och då behövde jag en ackreditering för bästa foto-placering.

Med SM-veckans ackreditering i handen är bevakningen av rugbyn i hamn!

Vi åkte således ner till Norrköping för att hämta den tilldelade ackrediteringen. Jag får tacka Lokalsporten för möjligheten för utan dem skulle jag inte ha någon möjlighet att få göra detta nästan-på-riktigt. SVT har för övrigt rättigheterna när det gäller rörligt material men vissa möjligheter finns att faktiskt dela snuttar av det som produceras av dem.

Innan vi åkte till Turistbyrån för att hämta upp min kasse med ackrediteringsbricka m.m. så åkte vi förbi arenan där 7-mannarugbyn ska avgöras. Bollspelaren är en fotbollsplan med läktare som ligger bra till om man som vi kommer norrifrån längst E4:an.

När jag rekade på spelplatsen höll arrangörerna Norrköpings RK Troján på att montera rugbymålen

Efter stoppet vid Bollspelaren var det raka vägen in mot centrum av Norrköping, över Motala Ström och fram till de gamla industrikvarteren där Turistbyrån finns. Där parkerade vi bilen och därifrån utgick vi när vi spatserade runt i den otroligt fascinerande miljön vid strömmen.

Jag är medveten om att jag är äckligt sist på bollen när det gäller att upptäcka Norrköpings uppfräschade fabriksområde. Av bloggbekanta i Nyköpingsområdet har jag presenterats för delar av området genom deras fina bilder men aldrig kunde jag tro att det var så speciellt och fint (trots deras utmärkta material).

Det finns säkerligen otroligt mycket berättelser och historik att ta fram kring Norrköpings gamla industrilandskap. Jag har inte googlat mig fram till något denna gång men lär göra det så småningom. Givetvis känner jag sedan skolåren till vad Norrköping haft för betydelse i den svenska industrihistorien. Nu blev jag mest fascinerad av hur man medvetet lyckats bevara många av de gamla byggnaderna och hur man givit dem nytt syfte och liv för ytterligare många år framåt.

Med på Norrköpingsbesöket följde min Canon 5D Mark II och mitt 17-40 mm zoomobjektiv. Det räckte tillräckligt långt. Några direkta planer på vad jag skulle plåta hade jag ju inte alls och som förstagångsbesökare riktade jag kameran lite slumpvis åt alla möjliga håll.

Måsunge fotad med 40 mm brännvidd. Kraftigt beskuren bild med andra ord.

Jag har valt att konvertera de sommargröna bilderna till svartvit. Några bilder tyckte jag gjorde sig bra med det uttrycket och sedan gick det av bara farten att försöka hantera alla bilderna likadant. Kanske funkar det, kanske inte.

Tesen om att bilder i närheten av vatten alltid lyfter lite extra håller. Så tycker i alla fall jag. Det går givetvis att utnyttja detta mycket, mycket bättre än vad jag gjort med mina snapshot från vår promenad och irrfärd i området. Men det är i alla fall en början.

Hit åker jag garanterat på nytt! Först ska jag klara av två dagar med en av de tuffaste sporter jag bevittnat. Sportbilder från många rugbymatcher står närmast som utmaning.