Dags för nytt besök på ridskolan

Man kan kanske tro att det finns någon överenskommelse här hemma som reglerar ansvaret för skjutsandet till yngsta dotterns ridskola vid Ålspånga Säteri. Icke. Den tysta och underförstådda ordningen är att jag inte skjutsar... Nu vill jag försvara mig med mitt engagemang i fotbollens förtrollande värld. Dessutom är jag inte nödbedd de gånger jag "måste" skjutsa Alva till stallet. Jag gillar verkligen djur, hästar får nog räknas in i den kategorin, och det är som bekant otroligt naturskönt runt säteriet.

I stallet var det fortfarande julfint

Alva i ridhuset

Det stoooora fönstret på ridhusets gavel avslöjade söndagens utomhuskyla

Även de mindre fönstren gav en vink om minusgraderna på utsidan

Den regelbundna bloggbesökaren vet att jag avslöjar mina besök vid Ålspånga Säteri. Vad jag kan minnas har jag haft kameran med mig varje gång jag varit där. Så även i söndags. Solen sken från en molnfri himmel, några minusgrader och fortfarande en del snö på marken. Veckans plusgrader hade inte varit snälla mot vinterlandskapet men allt hade inte smält.

Väldigt nyfiken men på behörigt avstånd

Givetvis gav jag mig ut på en runda på ägorna. Ålspånga Säteri har varit föremål för en del skriverier den senaste tiden. Det har uppmärksammats att fastigheten är till salu sedan två år tillbaka. Den höga prislappen gör att det kan ta tid innan en köpare hittar fram. Markerna är stora, 261 hektar, och det ingår 12 byggnader. Det är med andra ord mycket mer än stallet och mangårdsbyggnaden som ingår i det begärda priset. Om jag inte minns fel läste jag något om 46 miljoner kronor. En aning mer än vad jag har på fickan...

Fjordingarna i hagen var så där underbart fluffiga med sin vinterpäls

Fjordingen har norskt ursprung och borde alltså fungera utmärkt i skandinaviskt klimat

Hästarna i hagarna var nyfikna och några av dem också sällskapliga. De kom nyfiket fram för att hälsa. Jag hade inget annat att erbjuda mer än några vänliga ord och en eller annan klapp på mulen.

De här hästarna höll sig på distans

Ardennerhästarna chillade i vintervädret

Eftersom jag för tredje gången på två månader drabbats av en nästintill episk mansförkylning var jag inte helt tillfreds med att pulsa i snön på sidorna av hagarna. Obegripligt att immunförsvaret skulle bli så stukat av förkylningen i början av november. Nu vet jag varifrån den senaste förkylningen kommer och vederbörande har minsann fått reda på det. Twitter blev kanalen där jag kunde rigga skampålen. Tisdagens ishockeybevakning borde med facit i handen förblivit ogjord.

Färgglatt täcke

Här fick jag verkligen en kompis som var mer sällskapssjuk än någon av de andra hästarna

Hästarna har nu fått sitt blogginlägg. Det följs upp inom någon dag av ytterligare ett inlägg men det tar hand om vinterlandskapet och säteriets omgivningar. Tills dess önskar jag en förträfflig fortsättning på januari!