fredag 11 oktober 2013

Stjärnholms omgivningar

Jag avrundar min bildrapport från onsdagsbesöket vid Stjärnholm med några mer natur-inriktade bilder. Naturligtvis dominerar höstfärgerna kraftigt och styr motivvalen just nu. Jag tycker inte det är fel, den färggranna perioden är så kort så det gäller att passa på. Färgmättnaden blir massiv när jag och "alla andra" med fotointresse just nu promotar höst-orange som det nya svarta.

När jag stötte ihop med den tjattrande ekorren hade jag naturligtvis vidvinkelobjektivet på kameran. Nu valde jag att byta till teleobjektivet men då hade ekorren hunnit hoppa iväg uppåt och bortåt i trädkronorna. Bilden blev därefter... Lite för långt håll och lite för mörkt där uppe i trädet för att ge en hyfsad bild.

Ekorren grälade på mig väldigt bestämt.

I ett dike fullt med fröbärande växter satt ett gäng små, små fåglar och mumsade. De flesta hann skrämmas av mitt närmande och de två som var kvar blev inte heller så bra på bild. Mulet väder och ett dike i skuggan av en träddunge gjorde sitt till men eftersom jag inte kände igen modellen på fåglarna fick en bild plats här i bloggen i alla fall. Till slut kanske jag får reda på vad det är för art.

Inte mycket till mat på denna lilla pippi.







Stigen tog mig ner till strandkanten av Stjärnholmsviken. Det är alltid tacksamt att få lite vatten eller vattennära miljöer på bilderna som omväxling.






Det var vad jag hade att bjuda från mitt besök i Stjärnholm. På hemresan från grannkommunen tog jag en omväg som skulle visa sig ge ytterligare några bilder vilka jag har för avsikt att visa under morgondagen.

På återhörande!

2 kommentarer:

  1. Halloj!
    Väldigt olika vilket som funkar bäst när det gäller fågelfoto...bilen fungerar bra för vissa fåglar...Ölandsbilderna är tagna från bilen på fyrvägen ner till Ottenby och där rastar ofta fåglar på ängarna och de är inte så jätteskygga så om man sitter still så brukar vadarna kunna komma ganska nära...tog väl ngn timme innan jag kunde ta de bilderna på myrspov o brushane och det i inte bara en gång utan vid flera tillfällen..vad gäller rovisar så är det värre där är ett fast gömsle att föredra och lockbete i form av åtel...ormvråken drar i stort sett direkt du stannar bilen...jag har ju hållit på några år nu och har ett stort tålamod för det är ett måste i mångt och mycket när det gäller fågelfoto...de kommer inte på beställning...ibland kan man få sitta en hel dag för att få bilder...de kommer kanske fram några sekunder och då gäller det att passa på och vara med!
    Ibland har man tur också...det varierar men oftast får jag dra hem med en naturupplevelse rikare och inte fy skam det heller.
    Kungsfåglarna fotade jag i "Bertils trädgård" alldeles vid fyren och där kan man stå utanför trädgården eftersom man inte får gå in där och ställa upp stativet med gluggen och komma ganska nära fåglarna...kungsfåglarna kom rätt så nära ibland ett par meter bara---trädgårdskryparen hade jag ngn meter ifrån mig bara...och då står jag helt öppet...
    Sen har jag ett uppfällbart American dogstep..bara att veckla ut och sen ett stolsgömsle också bara att veckla upp...det använder jag mest för man sitter så bra på den...häromdagen var vi till Tullgarnsnäs kompisen och jag och då hade jag hundkojan med mig så vi kunde sitta bägge två i gömslet...tanken var skäggmes men ingen ville visa sig på hela dagen...jag har fotograferat skägg där tidigare så de ska finnas...ja, det är ju "bara" att läsa, lära sig samt över tid få erfarenhet hur det fungerar i fågelvärlden så man har ngn hum och vad och var man sak leta...jag är ingen världsmästare på fåglar när det gäller att arta dem åssådär jag brukar skicka bilder till beknata ornitologer för att få svar om det är ngn fågel som jag inte kan...
    Gluggen är Nikons 500/4 med tre konvertrar till...oftast sitter tvåan på...nästan jämt faktiskt...

    Steffe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för ditt utförliga svar! Gluggen du har är säkert förträfflig, men närvaron som man får av att vara nära ett motiv är svår att ersätta med ett bra teleobjektiv och lååånga avstånd. Tålamod är en dygd och lite luttrad är jag nog genom flugfiskets ädla men svårbemästrade konst. Och där får man inte heller vad man varit ute efter trots en hel dags försök... ;-)

      Jag är glad att jag besökte Öland och Ottenby i somras med familjen. Det ger lite runt-omkring-koll när bilder därifrån visas.

      Radera