lördag 12 december 2015

Mellan två julbord

Fredag kväll; julbord. Lördag kväll; julbord. Det kostar på att ligga på topp. Den stabbiga och salta maten ska smältas och för mig passade det perfekt att ta en kortare promenad i lördagsförmiddagens solsken. Så mycket av solen får man dock inte se den här årstiden trots att det är mitt på dagen och molnfritt. Solen når med nöd och näppe över trädtopparna.

Vintersolens ynkliga strålar når ner till en vissen brännässla
Ormbunkar kan vara vackra även i vissen version

Jag borde ha tagit en riktig långpromenad idag. Anledningarna är många. Men icke då, det finns en avgörande anledning till att det inte är möjligt just nu. Min rygg har varit helt kaputt sedan förra helgens träd-incident. Att hysta ved över ett stängsel och släpa på alla grenar var mer än vad min ryggmuskulatur klarade av. Ett par dagars total orörlighet förbyttes till ett långsamt bättre tillstånd. Tyvärr vaknade jag idag med en sämre rygg på nytt och jag gissar att den märkliga fotosession jag hade på jobbet under fredagseftermiddagen var orsaken till problemen.

Frostigt gräs i vägrenen

Jag skulle fota en produkt rakt uppifrån och därmed hängde jag ut över ett träräcke knästående och försökte nå ut så långt som möjligt med kameran utan att trilla 4 meter ner i betongen. Inte optimalt med en ömmande rygg. Jag är inte heller säker på att bilden blev bra...

Laven hittade en kvist som verkade lockande att slå sig tillrätta på

Jag får snabbkurera ryggen för på måndag kväll måste jag vara fit for fight när jag ska leda ett träningspass i fotbollsworkout. Och om ytterligare en vecka ska jag palla att stå och fota en helkväll med teleobjektiv. Som det ser ut i skrivande stund får jag ackreditering till Sauerlands boxningsgala på Rosvalla och den vill jag inte missa för allt i världen. Ortens son Erik Skoglund ska åter upp i ringen på hemmaplan och flera av boxarna jag såg i september har också matcher som lovar kvalitet och sportunderhållning.

Fredagskvällens regn och nattens frost töar i solskenet

Om mina planer går i lås åker jag till Linköping under söndagen för att köpa ett begagnat objektiv. Tanken är att det ska funka bra i sportsammanhang då avstånden inte är så stora. Vi får se hur det går. Jag har även lagt ut krokar för att få tag på ett begagnat kamerahus (som klarar att fota sport i sämre ljusförhållanden) men tyvärr ser inte det ut att gå i lås den närmaste tiden.

Ytterst nyfikna hästar vid Skillra

Lite småstök får man passa på att hinna med mellan julborden. Jag ska nu sätta mig och skriva adresser på kuvert till årets julkort. En lagom rolig aktivitet. Man får inte ha för skoj, då skämmer man bort sig själv...

Den minst rädde av döttrarnas två kaniner

Jag har varit ute och hängt upp fågelborden. Fyllt dem med fågelfrön och förhoppningsvis hittar "trädgårdsfåglarna" mina matställen så småningom. Det brukar ta ett tag innan mesflockarna hittar fram. När jag var ute och gick ger jag mig sjutton på att jag hörde en flock sidensvansar. De lär inte landa hos oss men jag vet att de brukar röra sig i samhället på vintern. Jag såg dem utanför Stigtomta förra helgen så jag vet att de är i närheten. Jag är inte duktig på fågelläten men när man hört sidensvansarna en gång kommer man ihåg deras säregna läte.

En solros som fått stå kvar för sina fröns skull

Jag önskar en god fortsättning på helgen och påminner om att det är tredje advent under söndagen. Då ska det eldas ljus för kung och fosterland.

4 kommentarer:

  1. Det är fantastiskt egentligen att det går att hitta så fina färger trots att det är mitt i gråkalla höst/vintern. Tapper sol som ändå kommer upp över topparna (beroende vilken vinkel man står i förstås och hur nära...)
    Kaniner är inte så svåra att få tama enligt min erfarenhet. Men det kräver förstås mycket tid. Kanske döttrarna har många andra intressen också?
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dagar av gråmulet ruskväder gör att man blir mer uppmärksam när solen äntligen skiner. Plötsligt blir ljusinfallet och effekterna av det tydligare. Kontraster framträder. Det är bara att tacka och ta emot.
      Döttrarna pysslar om kaninerna ganska mycket men djuren är lite räddhågsna tycker jag. Plötsliga och obekanta ljud gör att de far fram och tillbaka i sin tvåvåningsbur. Jag närmar mig dem alltid försiktigt och försöker prata lugnande med dem (kaninerna alltså) men tycker inte det gör någon större skillnad. Nej, jag får nog skaffa marsvin igen, de är lattjo. :-)

      Radera
  2. Gammal man gör så gott han kan, och glöm inte att stretcha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter lördagskvällen boxningsfotografering var jag rädd att ryggen skulle bli lidande men det visade sig istället att nacken blev värst drabbad. Att få chansen att fota ringside innebar tyvärr också att man tittade uppåt 6 timmar i sträck... ;-)

      Radera