I absolut värsta tänkbara väder

Jag fick vad jag tålde. Och lite till. Dumt nog hade jag väntat in det förväntade snöfallet under lördagen innan jag gav mig av till Oxelösund. Jag var förvarnad om att det skulle blåsa upp till 16-17 m/s i byarna. Och det gjorde det.

Kusten utanför Oxelösund

Naturen kastade verkligen allt den hade i mitt ansikte när jag var ute på Femörehuvud. För att understryka detta kom blåsten och blötsnön rakt söderifrån och då är det öppet hav utan broms när man står och betraktar fyrvaktarstugan och den klassiska fyren uppe på bergknallen.

Kärvt. Mycket kärvt.

Innan jag gick ut mot Femörehuvud från den stora parkeringen så gick jag tillbaka några hundratal meter på den väg jag nyligen åkt bil på. En vik med rester av istäcket lockade till ett försök att fotografera. Det var även på denna korta promenad jag såg den fantastiska handmålade skylten "TONTPARKERING" som väcker fler frågor än vad skaparen nog hade tänkt sig.

Is och sörja i viken vid Femöre

Det skulle visa sig att blötsnön var mycket värre att hantera än jag trott. Så länge jag höll mig inne i skogen på stigen var det lugnt, där föll snön mer uppifrån än från sidan.

Kanonrör vid Femörefortet

Framme vid Femörehuvud var det värre. Massor av snö hamnade på objektivens frontlinser. Jag vände ryggen eller sidan till vinden och efter en dryg halvtimme var jag helt genomsur, vätan hittade in genom jacka, byxor och långkaslonger. Handskarna åkte av och på konstant eftersom jag behövde pilla dit objektivlocken när jag tagit en bild.

I skydd bakom denna bod hittade jag lä för objektivbyten

Ett försök att fota snöflingorna som for förbi

Okej, jag var faktiskt ute på kustklipporna helt frivilligt. Jag var inte heller ensam därute. Några fler flanörer stötte jag ihop med och inne i fyrvaktarstugan lyste lamporna vilket vittnade om att några själar satt därinne och kurade samt tittade ut på ovädret.

Med handen som skydd för att kunna titta ut över havet

Jag lade en del energi på att försöka fota vågornas möte med de kala klipporna. Det var rejäl fart och höjd på vågorna men det var inte optimalt att försöka fota detta snett uppifrån. Samtidigt var jag inte ett dugg sugen på att klättra ner till den nedre platån eftersom det garanterat gett mig och kamerorna en dusch av mindre angenämt saltvatten.

Jag fotade med min 5D Mark II och min 7D Mark II. På dessa hade jag antingen objektivet 17-40 mm, 135 mm eller 100-400 mm. Inte helt vädertätad utrustning men tillräckligt robust för att ta en dust med naturens element. Att jag fick lägga allt på tork när jag kom hem är en annan sak. Av med alla lock på både objektiv och kameror och även ryggsäcken fick torka över natten.

Den frekvent porträtterade fyren på Femörehuvud

Fyrvaktarbostaden på Femörehuvud

Till sist stod jag inte ut längre. Att stå genomblöt i hård blåst får förr eller senare den effekten att man blir frusen. Jag frös. Och jag lyckades inte heller torka av frontglasen på objektiven i samma takt som de blev blöta vilket syns på de två avslutande bilderna. Effekten blev i och för sig ganska bra med någorlunda skärpa i mitten men suddigt i kanterna.

En dåligt avtorkad frontlins gav skumma effekter i bilderna

Och sedan stod jag inte ut längre...

Blöt och frusen hoppade jag in i bilen och åkte motorvägen hemåt. Blötsnön bjussade på uselt väglag och det var sannerligen skönt att komma hem till stugvärmen och krypa djupt ner i TV-soffan.

Hasta la vista!