Tillfällig kyla är ingen showstopper

Äsch, den återkomna kylan är inget att ta någon större notis om. Det är rejält kallt på nätterna och de där förbaskade vindrutorna på bilen ska skrapas på morgonen innan man tillåts åka till jobbet. Det gör inget. Belöningen kommer när solen skiner. Den värmer, dagsmejan fräter på det tunna snötäcke vi har i Nyköpingstrakten. Grusvägarnas beläggning tittar fram under snö och isfläckar. Exakt så här vill jag att övergången ska vara när vintern långsamt får ge vika för våren.

Det är inte vår ännu men det behöver det inte heller vara. Insikten att den finns runt hörnet räcker väldigt långt för mig. Det allra mest positiva är att ljuset med stor hast är på väg tillbaka. Man blir medveten om det när man fotograferar. Kamerainställningar som gällt under hösten och de mörkare vintermånaderna är plötsligt passé. Nu är ISO-värdena plötsligt låga igen och om man vill fota med full bländaröppning får man tänka sig för. Finns snö runt motivet kanske det till och med är ljusare än vad kameran kan hantera.

Jag offrade mitt anseende för bilderna på de smältande snökristallerna. Ivrig att få bra bilder på snön som smälte bommade jag den lilla detaljen att jag lutade mig mot en stenen (där snön låg) vars sida var täckt av smältvatten. När jag kom tillbaka till kontoret under lunchen var mina byxlår genomsura. Jorå, så att.

Det kommer givetvis både skitväder och kanske snö innan våren är här. Ännu har inte vintergäcken vid Stora Berga ute på Skavsta tittat upp. Jag är dock övertygad om att mycket av vår nordiska flora är styrd av ljus mer än av temperatur. Det dröjer inte innan de första blommorna slår ut och slussar oss mot de varma månader som vi både längtar efter och håller så högt.

Ha det förträffligt!