Testpromenad med Canon G7 X

Jag hade tänkt hålla mig ifrån användande av kompaktkameran som hustrun fick av mig och barnen i födelsedagspresent. Förutom i samband med överlämnandet och under 50-årskalaset i början av januari har det löftet till mig själv hållit. Tills söndagen den 21/2. Inte något bra tecken på karaktärsfasthet. (Framförallt tänker jag på att det inte ska framstå som att jag köpte en ny kompaktkamera till hustrun när det egentligen var jag själv som ville ha den.) Till sist vann nyfikenheten över min principfasthet. Hur skulle den prestera utomhus i bra ljus och i sammanhang där jag normalt tar bilder med någon av mina tunga systemkameror?

Lever jag med en teknisk fotolögn?

Minst 90% av bilderna jag visat här i bloggen sedan februari 2013 är snapshots som jag tagit med en systemkamera samt fast optik. Till denna typ av fotografering skulle jag med lätthet kunna använda en smidig kompaktkamera som utan problem slinker ner i byxfickan. Söndagens test visade tydligt att jag släpar på en massa tung och dyr utrustning helt i onödan.

Skillra

På väg upp mot Prästgården med Skillra till höger

Jag testade att fota de motiv jag oftast fastnar för när jag traskar runt Skillra, Mårtenstorp och strutsfarmen. Canons lilla G7 X ställdes in efter 10 minuters pillande (varför läsa i manualen när man tror att man kan lösa problem intuitivt...) och jag körde i RAW samt med bländarförval. Bilderna har jag sedan bearbetat som alla mina andra bilder, med andra ord grundframkallning i Lightroom och slutfinish i Photoshop. Inga märkvärdiga saker utan små och enkla handgrepp.

Närbildstest med vidvinkligaste läget, kameran endast några centimeter från objektet

Jag backade lite och zoomade in max med kameran

Den lilla Canon-kameran har en zoom-objektiv som motsvarar brännvidden 24-100 mm på en "vanlig" småbildskamera (typ som min Canon 5D Mark II). En styrka med optiken på den lilla kameran är dess stora maximala bländaröppning, f/1.8 till f/2.8 beroende på brännvidd. Jag gillar egentligen inte att den maximala bländaröppningen varierar med brännvidden men i detta fall är maxöppningen så pass bra oavsett brännvidd att det inte gör särskilt mycket.

Test av oskärpan som kameran skapar

Objektivet uppvisar en del spår av kromatisk aberration som jag t.ex. ser när jag pixelpeepar närbilderna på de torra eklöven. I det vidvinkligaste läget blir det en del distortion. Annars har jag inte något att anmärka på när det gäller själva objektivet.

Björkdungen vid Mårtenstorp fotad i vidvinkligaste läget vilket ger lutande träd i ytterkanterna

Att kameran är liten och smidig har jag redan nämnt. Det är både bra och dåligt. Jag ogillar verkligen att fota utan att hålla kameran stadigt intill ansiktet då även armarna får stöd av kroppen. Denna lilla kamera saknar sökare vilket göra att man enbart är hänvisad till kamerans skärm. Inget ont om displayen men det är inte min kopp med te. Det roliga med skärmen är i alla fall att den är vikbar och då kan man till exempel ta fantastiska selfies... ;-)

Selfie. Fantastiskt...

Att ställa skärpan på rätt ställe görs genom att peka på skärmen där man vill ha fokuspunkten. Går ju bra om man är barhänt eller har sådana där specialhandskar för pekskärmar. Det hade inte jag på min promenad.

Mårtenstorps björkdunge i svartvitt utförande samt med hög kontrast

Att klanka på Canons sensorer är ju trendigt. Och ganska berättigat. Jag tycker att den lilla entumssensorn i G7 X trots allt lyckades lösa ganska stora dynamiska variationer i bilderna jag tog. Sedan bidrog det naturligtvis att jag fotade i RAW-formatet som ju gör att man bättre kan lyfta skuggor och dämpa överexponerad himmel inom vissa rimliga gränser.

Stigtomta kyrka på långt håll

Kyrkan sedd på närmare håll från vägen mellan Skillra och Prästgården

En sak man inte kommer ifrån när 20 megapixelbilderna ur kameran betraktas i 100% är det finkorniga bruset. Jag fotade på ISO 125 så det handlar inte om brus relaterat till hög-ISO. Jag ser samma sak i t.ex. min 50D eller 7D Mark II. Jag skrev om det häromdagen. Allra snyggast bildfiler får jag från min gamla och lågupplösta 1D Mark III. Kombinationen av mindre sensorer och högre upplösning tilltalar inte mig, jag tycker bilderna blir "lite vassa" eller hur jag ska uttrycka mig.

Hästgården Stentorp

Hur som helst så blir jag imponerad av hur kompetent den lilla kameran är. Det skulle jag säkert bli av många andra i den prisklassen och storleken. Tekniska finesser jag endast kan drömma om som systemkameraägare (där förvisso inte de nyaste versionerna finns i min ägo).

Kanadensiskt gullris i närstudie

Jag har använt kameran inomhus i ljus som knappt var starkare än från stearinljus. Funkade toppen även om det var brusigt och lite färgskevt i hudtonerna (jag fotade i jpg). Filmfunktionen är säkert ytterst duglig den också. Man får ju för sjutton tänka på att det varken är en fullfjädrad stillbildskamera eller videokamera för proffs!

En aning slaskigt på grusvägen utanför Stigtomtas bilskrot

Jag uppskattade kamerans storlek och smidighet. Hur smutt är det inte att ha plats för kameran i byxfickan? Dock har jag svårt att klara mig utan sökare och är man gubbe som undertecknad och därmed i behov av läsglasögon är inte en display, hur högupplöst och kontrastrik den än är, ett toppenalternativ.

Skillra till vänster och Prästgården till höger

Bakom det stora trädet står Tiondeboden

Nu längtar jag ännu mer efter en spegellös fullformatare från Canon. Det innebär inte en lika lättburen och smidig kamera som G7 X men kommer ändå att vara ett kamerahus som är betydligt mer promenadvänlig/snapshotbejakande än en spegelreflexkamera.

En vy som fotats många gånger tidigare

Nu kan jag med varm hand lämna tillbaka kompaktkameran till dess rättmätiga ägare. Kanske kan jag få henne att gå vidare från autoläget för att få ut mer av kameran. Men om hon inte gör det vet jag att kameran ändå levererar bilder som är avsevärt mycket bättre än de man tar med en mobiltelefonkamera.

Slut för idag, tack för idag!