I Bärbos bokdunge

Inspirerad av det soliga vädret under söndagen drog jag vidare från jobbet till Bärbo. Åker man från Skavsta innebär detta "bakvägen" hem till Stigtomta och turen går via Tista. Att åka den långa allén upp mot slottet är nästan en hypnotisk upplevelse eftersom träden står tätt tätt på båda sidorna av den smala asfaltsremsan. Varför det satts upp väggkäppar på insidan av trädraderna förblir dock en fullständig gåta för mig. Hur tänkte de där? Att vinterhalvåret skulle sudda ut möjligheten att se de enorma träden som står dikt an mot vägrenen?

Ett torp i närheten av Bärbo Kyrka

Jag åkte aldrig ända fram till Bärbo Kyrka utan ställde bilen på parkeringsfickan utanför den kyrkogård med tillhörande kapell som ligger några hundra meter innan man kommer fram till kyrkan. Mitt mål var att titta till bokdungen som finns mellan Tista slott och Bärbo kyrka.

Mars-bok

Det finns något förtrollande med bokskog. I alla fall för mig. De släta och silverfärgade stammarna, de vackra löven som oavsett årstid lockar och drar blickarna till sig. Hela marken i botten av bokskogen är täckt av de långsamt förmultnande löven. Vildsvinen hittar bokollon och det innebär att det i våra trakter kan vara helt eller delvis sönderbökat på marken bredvid de vackra stammarna.

Ett färgexperiment bland skuggorna från bokträdens stammar

Det verkar som om boklöven vägrar att släppa taget om sina kvistar. De större träden är kala men all mindre sly är täckt av förkrympta och torra boklöv.

Jag gick tillbaka till bilen och stannade till någon minut för att titta på de frigående och glada hönsen som sprätte runt i slänten. En kritvit tupp tyckte att han skulle styra upp min närvaro och markera vem som var boss över flocken. När han bröstat upp sig tillräckligt mycket vände jag på klacken och valde att inte störa fjäderfäna ytterligare.

Sprätthöns

Till bokdungen vid Bärbo återkommer jag garanterat fler gånger!