onsdag 21 maj 2014

Vemod i Vrena

Bloggen har tagit dig till Vrena en gång tidigare i det här inlägget. Det är nästan ett år sedan och då var det sol och positiva tongångar. Om man vill se saker och ting i ett dystrare perspektiv kan man göra som jag gör i detta inlägg. Bildbehandling som förstärker det förfallna och vemodiga. För den negativt inställde kan Vrena sägas vara ett typiskt exempel på en ort på tillbakagång. Om jag som Stigtomtabo vänder stegen västerut kommer jag till den mindre grannbyn efter ungefär 9 kilometer.

Bruksorten Vrena har de senaste åren fått se mineralullsfabriken jämnas med marken, den kommunala skolan stängas, bensinmacken överges och den lilla matvaruaffärens nya ägare vill göra sig av med butiken efter endast två års försök. Fotbollsherrarna i Vrena IF ställde skorna på hyllan för ett par år sedan. En ljusglimt är dock bordtennisverksamheten som är förvånansvärt stark. Hur vackert än orten är belägen mellan sjöarna är det motlut big time.

Vrenas nutidshistoria går hand i hand med den moderna tidens bandyutveckling på bruksorter och i småsamhällen. Jag kan inte min bandyhistoria men bara i Södermanland har lagen försvunnit ett efter ett. Hälleforsnäs och Oxelösund är exempel på platser som varit starka bandyfästen där verksamheten nu är icke-verksamhet. Vore det inte för en av de mest brinnande eldsjälar jag känner till så vore bandyn helt borta i Vrena IF också. Benny Wahlberg är mannen som enträget kämpar vidare för att hålla liv i bandyn i vårt område trots att det inte finns någon bandyis att tillgå. Deras hemmamatcher spelas på Himmelstalundsområdet i Norrköping och träningarna bedrivs, oftast på mycket sena kvällstider, i Rosvallas gamla ishockeyhall.

Under bandyns storhetstid hade Vrena IF sin verksamhet på Strandängen. Måhända var vintrarna kärvare och tillät spolad is på ett annat sätt av vad som är vanligt nuförtiden på våra breddgrader. När man går runt på den en gång så fina anläggningen kan man känna atmosfären från fornstora dagar och det är lätt att känna vemod över vad som nu är. Strandängen är på något sätt fortfarande en fin plats även om förfallet långsamt äter upp det som finns kvar.

Skylten över infarten förkunnar var man hamnat
En glimt över planen vid Strandängen
En plog för att hålla bandyisen i trim
Sargen ligger där inne i boden och ett par mål står på utsidan
Avbytarbåsen på Strandängen är på upphällningen
Bodar, omklädningsrum, bås m.m. vid Strandängen i Vrena

Bandy är svensk kultur. Jag erkänner att jag aldrig sett en bandymatch live men det har varit nära ett flertal gånger så länge Oxelösunds IK hade det kvar på sitt program. Den närmsta bandyorten är Katrineholm om jag inte vill åka till Norrköping för att se Vrenas Benny Wahlberg kämpa vidare med sitt lag. Jag kommer att göra detta då Benny enkom är värd det. Bara inte laget löses upp innan vintern kommer...

6 kommentarer:

  1. Stor realism i bilder och text. Dystert, men verkligheten är ju sådan, samhället och samhällen förändras.
    Hoppas du får se en bandymatch någon gång, det borde väl alla hinna med. ;) Till o med jag har ju gjort det, men det var låååångt innan jag ens visste att det fanns ett lag som hette Villa i grannstaden. Det var till o med lååångt innan jag blev vuxen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske hade det varit min räddning; att jag sett en bandymatch som liten pilt. Pappa tog med mig på fotboll istället, behagligare klimat på något sätt!

      Den moderna bandyn spelas i i inomhushallar som endast är förunnat de välbeställda eller framgångsrika men lite av charmen och kulten har försvunnit när taken lagts över arenorna.

      Radera
  2. Svartvita bilder förmedlar verkligheten för många mindre idrottsföreningar i kommunen. Vrena är tyvärr inte den enda fotbollsförening som lagt ned sin verksamhet. Jag brukar passera Näsby IP och det är en lika tragisk syn som ovan, om inte mer.
    Buskhyttan, Nynäs, Jönåker, Ålberga, Bettna och Broby är andra föreningar som försvunnit.

    Jag hävdar att det i mångt och mycket är politiska beslut som fördärvat idrotten i småorterna. Sedan Nyköping blev en storkommun har allt handlat om centralorten och de mindre orterna har lämnats därhän.
    Butiker har lagts ned, skolor likaså, service har försvunnit, kommunikationer försämrats, småindustrier har gett upp, det byggs inget och befolkningskurvorna pekar ned.

    Det parti som verkligen vill landsbygdens bästa kommer att få min röst framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brinner för fotboll, damfotboll. Även här har nedlagda lag blivit en påtaglig verklighet. Men min teori om varför lagen försvinner är en annan. Dock kan jag villigt erkänna att jag starkt ogillar jättekomplexet Rosvalla som är en missprydande och illa skött blaffa på Brandholmen. En övervägande del av skattemedlen går till centralortens idrottsanläggning och kransorterna får klara sig med det som finns (eller "åka in och köa" för tider på plastgräsen.)

      Radera
  3. Snygga bilder som verkligen förstärken den vemodiga känslan! Trevligt med svartvitt (förstås), skulle gärna se mera sånt ;) gillar den sista bilden allra mest, du har fått till ett snyggt djup där med blommorna framför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jessica! Nu har jag i ett par inlägg använt mig av svartvit konvertering och efterföljande bildbehandling för att sätta en dystrare stämning än vad som egentligen rådde vid platsen när jag fotade. Självklart kommer jag att försöka mig på svartvitt utan att det för den skull behöver vara ångestframkallande... Du bevisar ju gång på gång att det kan funka (med rätt koll på bildframställningen.) :-)

      Radera