Tista & Bärbo, del 1

Många grindar blir det

När jag i slutet av maj skjutsade min näst yngsta dotter till lägret hon var på vid Bärbo kyrka slogs jag av hur naturskönt det var både på vägen dit men också framme vid Bärbogården. Dit skulle jag åka igen! Och det skulle ske en sommarkväll vid solnedgång. Nu har jag gjort det besöket, det är ju inte särskilt långt att åka, och lärt mig att det nog är bättre och vackrare en tidig sommarmorgon. Typ. Och då får solen hemskt gärna låta bli att gå bakom en massa molnslöjor när jag dyker upp.

Mynningen av allén som går upp mot Tista slott

Jag ställde bilen högst upp i den långa, långa allén och promenerade hela vägen tillbaka för att ta denna bild. Mest för att det inte är lätt att hitta bra ställen att stanna till på de smala vägarna och för att motion inte ska undvikas till varje pris.

Upp genom allén

Jag ska inte ge någon historielektion om vare sig slottet eller Bärbo socken. Men när det gäller slottet går det bra att läsa på Wikipedia eller Wachtmeisters egen slottshemsida. Jag kan istället berätta om att jag inte fick till bilderna i den långa allén. Jag hade mitt vidvinkelzoom på kameran men kanske skulle ha valt ett lättare teleobjektiv för att trycka ihop perspektivet? En dimmig höstmorgon får jag testa båda alternativen för då tror jag stämningen i allén är magisk!

Vy ut ur allén under torsdagskvällen

Hit men inte längre, grinden är stängd till Tista slott

Som du kommer att se i detta och nästkommande inlägg har jag gjort svartvit konvertering av många bilder. Visst är det lummigt och somrigt grönt men det där riktiga sommarkvällsljuset nådde inte fram på många av bilderna och då tyckte jag att motiven istället gjorde sig bra i gråskalans tecken.

Bärbo kyrka

Jag åkte vidare några kilometer förbi slottet och på krokiga vägar (där man inte vill få möte) till Bärbo kyrka. På den stora parkeringen var det tomt och då blir det så där stirrigt, var ska man ställa bilen? Som oftast i dessa lägen blir det lite snett på mitten. Ungefär. Jag klev ur och bondade med mina likasinnade som jag fann bakom ett elstängsel.

Uppmärksamheten var nästan 100% tills får nr 3 tappade allt...

Jag spatserade runt på kyrkogården och gladde mig åt de fint krattade grusgångarna. Raka fina linjer och cirkelmönster där gångarna korsade varandra. Nästan så att jag istället valde att gå på gräset i kanten av gångarna.

Kyrkan sedd genom klocktornet (som doftade tjära)

Noterbart är att på kyrkogården intill kyrkan ligger adeln och friherrarna. Wachtmeister är namnet som gäller i dessa trakter men även andra icke-son-namn förekom på stenarna. Vanligt, hederligt folk får leta sig gravplats på annat håll... Och den kyrkogården ligger ett stenkast från kyrkan vilket vi straxt kommer till.

Plats för kontemplation

När jag gick ut genom grinden som fanns i en lucka i stenmuren såg jag en lika välputsad grusbädd som på insidan. Här var det parkeringsyta för två av guds tjänare. En eloge till skyltmakaren!

Prästens parkeringsplats vid Bärbo kyrka

Även orgelvirtuosen ska ha sin plats vid Bärbo kyrka

Jag sökte mig nu till fots tillbaka samma väg som jag nyss åkt bil på. Det fanns några lovande fotomotiv längst vägen! Först fick gravkapellet, med sin något mer anspråkslösa kyrkogård, min uppmärksamhet.

Gärdesgård och stenmur runt gravkapellet

Grindarna och det lilla gravkapellet vid Bärbo

På bilden där grindar och gravkapell syns har jag efter lite funderande valt att behålla färgerna men tonat ner dem istället. Tyckte det blev fin stämning i bilden tack vare detta och jag hade annars landat i en hårdare svartvit tolkning (är jag nästan säker på.)

Jag avslutar detta inlägg med en sista grind. En grind som jag fann på baksidan av kapellet och som markerade gränsen för den stig som sedan gick in i skogen. För att inte bli för långrandig räcker dessa 13 bilder för idag men det kommer 13 bilder ytterligare som tar oss vidare på en mindre pampig och helt okyrklig Bärbo-resa.

Mossbelupen trägrind bakom gravkapellet vid Bärbo

På återhörande!