Inte riktigt som jag tänkt mig

Jag tillhör inte de morgonpiggas skara. Egentligen har jag ingenting emot tidiga mornar men eftersom jag är extremt kvällspigg så måste någon ände av dygnet bli buffertzon för sömnen. Alltså är det större chans att jag ser en solnedgång än att jag upplever en soluppgång. Just nu är soluppgången klockan 04.14 och solnedgången kl 21.42 här i Nyköpingstrakten och för att riktigt spexa till det för mig själv satte jag klockan på ringning klockan 03.00 på lördagsmorgonen. Kaffebryggaren fick lämna ifrån sig en en termos kaffe och sedan svingade jag mig likt en gasell in i bilen. Eller? Det såg nog snarare ut som 100-åringen som med möda tog sig ut genom fönstret...

Snabbstopp med den gamla rondellen till Skavsta där framme i dimman, kl 03.30

Jag hade bestämt att soluppgången skulle inspekteras från Nyköpings hamn och den långa pir som går längst kanotstadion. Nu gick inte solen upp riktigt i den riktning jag hoppats, men å andra sidan, vad vet jag om soluppgångar? Kallt var det också, termometern i bilen visade som svalast 11,5 grader och då är det inte så konstigt att det bildades dimma i den låglänta terrängen vid t.ex. Nyköpingsån.

Svensk sommar är inte mörk. Inte ens så långt söderut som i Nyköpingsområdet blir nätterna kolsvarta i juli. Det blev ändå så att de första bilderna togs med ISO 1600 för att i alla fall kunna ligga på bländare 4-5,6. Lite skärpedjup är ju trivsamt vid landskapsfotografering.

Vattensportens Hus, Nyköpings hamn

Jag tog en himla massa bilder och jag är inte nöjd med en enda. Så kan det bli ibland även om det svider. Himlen och dess svaga men fantastiska nyanser står i centrum i denna typ av bilder men sedan har jag suttit och slitit "arslet av mig" i Photoshop för att lyfta de mörka partierna så att de tecknar någon form av urskiljningsbart mönster i alla fall. Vill inte att bilderna ska betraktas som för mörka ännu en gång.

Sko, modell obekväm, långt ute på piren. Sepiafilter i efterbehandlingen.

Jag gick längst piren i Nyköping med en halvtimme tillgodo innan soluppgången. Varenda gräsand, kanadagås, strandskata och fiskmås var redan uppe och igång. Och de klarade av denna utmaning utan kaffe. Beundransvärt.

Allt fågelbajs på piren fick förbli ofotograferad men denna matrest blev en bild

Jag hade inbillat mig att solen skulle resa sig över horisonten i Nyköpingsfjärdens förlängning. Icke då, den gick upp över Rosvalla och Brandholmen i förhållande till min position. Jag bytte från 50 mm till  135 mm på kameran efter ett tag och kämpade vidare. Nu var ljuset så pass dugligt att jag fotade med ISO 400 men med ganska stora bländaröppningar.

Ännu har solen inte gått upp men den lyser på molnens högsta toppar

Jag letade konturer och guldfärgad himmel med kameran. Men allt jag hade att fota var på något sätt för långt borta där jag nu stod på piren mitt i fjärdens svagt krusade vatten. Just det, inte ens vindstilla fick det vara denna okristligt tidiga morgon.

En viss morgonfukt förhindrade mig från att sätta mig på bänken

Jag slapp tyvärr inte motorljud och stadslarm. Trots den tidiga timmen var det viss verksamhet. Några eftersläntrare från någon fest lät som de valde att spela beachvolleyboll där inne vid hamnområdet. Någon gång efter 04.30 började bussarna rulla ut från bussuppställningsplatsen i Spelhagen. Men några männsikor såg jag inte förrän jag kom tillbaka till småbåtshamnen då en äldre herre med möda tog sig upp i endast kalsonger från båtens innanmäten. Han vände in i kajutan direkt när han såg mig, vilket är fullständigt förståeligt. Vem vill typ bli fotad när man ska ut och morgonkissa...?

Bra att de får hänga ifred och inte bli leksaker (livräddningsutrustningen på piren)

Jag konstaterade att solen nu borde vara uppe över horisonten även om en ridå av hus skymde detta för mig. Därför vände jag på klacken och gick tillbaka längst piren. Jag hade inte så mycket att välja på eftersom jag gått till sista centimetern av den lååånga piren och den retfulla glipan på ett hundratal meter till fastland inte var möjlig att torrskodd hoppa över. I alla fall inte med ryggsäck och termos!

Den långa vägen tillbaka är påbörjad. Den gamla silon och Vattensportens hus syns.

Några rena soluppgångsbilder kände jag ändå att jag var tvungen att försöka ta. Men jag svor mer än en gång denna morgon över att jag inte gjorde detta idiottidiga stolleprov ute vid t.ex. Stendörren eller hemmavid bland blommor och blad. Då hade jag hittat motiv.

Den låga solen träffade ett fönster på andra sidan fjärden

De har setts tidigare på bild och här kommer de igen. De två tornen vid Rosvallas gamla konstgräsplan tornar upp sig och utgör ett blickfång hur man än försöker komma undan.

De två tornen vid Rosvalla

Jag avslutar detta soluppgångsinlägg med en sista ruta. Även om den absoluta soluppgången nu var passerad så valde jag att ta en fotvandring längst gatorna inne i stan. Och då var det vidvinkelobjektivet som fick jobba istället. Mer om den vandringen i nästa blogginlägg!

Soluppgång över Brandholmen

Jag ber att få återkomma!