Perfekt dag att bara vara

När jag skruvade på mitt 70-200 mm-objektiv på min Canon 5D Mark II för att ge mig ut på en långpromenad gav det en sällan använd kombo och tanken var att kanske fota någon fjäril. Det blev mest landskapsfotografering när allt kom omkring. Och väldigt mycket back to basic för min del. Tankarna fick flöda fritt och det var en både behaglig och givande promenad. Inte så givande fotografiskt men det finns ju andra värden här i världen.

En blåvit dröm bakom Stora Ramshult

Min fotoblogg har en tendens att glida åt dagbokshållet även om jag inte vill att det ska vara så. Jag försöker hålla den mot det fotografiska hållet så mycket som möjligt men det är självklart att det är vad jag ser och upplever som dyker upp bland bilder och text. Privat men ändå inte.

Det är hiskeligt torrt just nu

Tack vare mitt stigande fotografiska intresse har jag fått se och uppleva mängder med saker och ställen jag annars inte skulle varit med om. Inget snack om saken. Det gäller både för mitt sportfotointresse och mitt naturfotointresse. Samtidigt är jag för många i bekantskapskretsen "han med kameran som lägger upp bilder på Facebook". Alright, låt det så vara, även om jag hoppas det finns fler dimensioner av Lasse.

Det mest belönande för mig är upplevelserna och iakttagelserna. Om det inte är nya platser får jag istället mig till livs de ständiga förändringarna i den bekanta närmiljön. Växlingar beroende på årstid, väder eller mänsklig inblandning gör de ofta trampade stigarna förändrade för varje gång jag passerar. Detaljerna finns i överflöd om jag bara ta mig tid att se dem. Eller höra. Idag när jag gick på vägen som går på åsens topp mellan Tallstugan och Starrlösa stannade jag och blundade för att lyssna på de mognande vetestråna som rasslade i vinden. Vackert så.

Starrlösa långt där borta i bakgrunden

Jag försöker vinnlägga mig om att se och ta in vad andra fotointresserade presenterar i bildväg. De uppenbara dragen av teknisk inblandning får inte grumla blicken för vad fotografen vill med sin bild. Vilken upplevelse och vilka känslor stod personen bakom kameran inför när bilden togs? De flesta av alla bilder vi tar har onekligen uppkommit för att vi ser något som berör oss och som vi vill dela med oss av. Däri ligger det äckligt svåra med bildskapande, vad tusan har man för redskap i verktygslådan för att förmedla dessa intryck till andra?

Gömd i gräset, en stunds vila för pärlemorfjärilen

Nu har jag kommit till insikten att tid är en bristvara. Även om det ständigt fyller på med ny. Alltså hinner jag t.ex. inte ägna mig åt att titta till andras bildverk i den utsträckning jag skulle vilja. Jag försöker slänga ett getöga då och då på Fotosidan.se utöver de bloggar jag följer men det blir allt mer sällan. Fotosidan.se har annars lärt mig mycket, därmed inte sagt att jag kan förvandla de teoretiska kunskaperna till praktiskt lyckat utfall.

Hagmark vid Salinge

De sociala medierna fylls av bilder som också vill berätta något. Beroende på vilka man följer och vad man rör sig i för kretsar är det allt från grymt läckra fotografier (t.ex. om man gör sig själv tjänsten att följa 500px på Google+) till sunkiga matbilder eller suddiga krogbilder tagna med en för klen mobiltelefonkamera. Jag gissar att vi med tiden får se allt mer filmat material i dessa sammanhang. Även här kommer det att bli varierande kvalité och detta filmtåg har än så länge gått mig helt förbi vad gäller den egna produktionen.

Dagens blogginlägg bör få sin punkt här. Jag konstaterar ännu en gång att detta är en perfekt dag att bara vara på. Lagom varmt, en ledig dag utan förpliktelser och en kväll som bjuder underhållning i form av en bronsmatch i herrarnas fotbolls-VM. Det räcker väääldigt långt för mig!

Efter lite vila, mot nya äventyr!