Fler än jag var ute under onsdagskvällen. Grannskapets alla katter fann uppenbarligen kvällen lika bedårande som jag. Nu är de flesta förskrämda små fyrbeningar men en liten honkatt som barnen gett namnet Molly (katten kan mycket väl ha ett helt annat namn) nästan överfaller den som går förbi i hopp om att bli klappad. Nu fick jag "Molly" i släptåg över TGOJ-banan och en bit bort över fälten väster om Åsby. Vid spåret låg en annan av grannkatterna och lurpassade. Kanske ett lönande ställe att jaga på men när godståget kommer är det nog bäst att hålla minst lika låg profil.
 |
| Grannkatt vid TGOJ-banan |
Jag tog med mig min "sportkamera" samt mitt 50 mm-objektiv. Inte någon ambition att ta några kioskvältarbilder denna afton. Det var fint, solnedgången perfekt men det är liksom gjort förut. Gång på gång. Nu blev det ändå några detaljbilder med kort skärpedjup och av alla ängens blommor var det nog gulmåran som hade huvudrollen. Liten och ganska oansenlig men blommar för fulla muggar just nu och är härligt gul och bollig.
 |
| Gulmåran samsas med röllikan om uppmärksamheten |
Det blev inte många keepers efter 40 minuters promenad. Ibland blir det så och kanske allra oftast om det är stigar jag nöter frekvent. Vid kohagen som sträcker sig in i den fuktigare marken där alla stora alar växer blev det en motljusbild på en ormbunke. Även dessa tigger om uppmärksamhet emellanåt.
 |
| Ormbunke i kanten av hagen och alarna |
Jag avslutar med en bild som jag känner mig en smula vacklande kring. Den har t.o.m. varit i papperskorgen och vänt. I ärlighetens namn var den knappast tänkt att bli så här. Jag såg några blåklockor intill gulmåran och tyckte det var en både svensk och fin färgmix. Någonstans sket sig den tekniska fasen i fotograferandet och skärpan hamnade på...? Möjligtvis den lilla blåklockeknoppen i bildens överkant. (Min "sportkamera" har jag ställt in på så sätt att jag inte sätter fokus med avtryckaren utan med en knapp som tummen reglerar, häri kan misstaget ligga då jag inte alls gör på samma sätt med de andra två kamerorna.) Trots luddigheten och suddigheten fastande bilden i mig och den blir nu offentlig.
 |
| Luddigt och suddigt på sommarkvällskanten |
Ha en förträfflig torsdag!
När man själv är inne i en bloggsvacka så är det alltid lika kul att se att du håller stilen Lasse. Stigtomta åker jag igenom på sin höjd en handfull gånger om året, men det känns ändå som om man har lite koll på omgivningen där tack vare dina bilder.
SvaraRaderaDessutom oftast väldigt bra sådana både tekniskt och motivmässigt med motljusbilder som toppar.
Synd att det ligger så långt från stan annars hade jag nästan kunnat tänka mig att flytta dit... ;-)
Mina bilder räcker gott och väl för att beskriva ALLT i Stigtomta Jimmy... ;-) Nåväl, villaområdena är inte så mycket att dokumentera (annat än med ett 100-årsperspektiv.) Inget ont om Stigtomta men det jag kan sakna är närheten till havet/kusten. Nu har vi flera stora sjöar i vår närhet men det är inte riktigt samma sak.
RaderaOch det är helt riktigt, det är knappt gångavstånd in till centrum av Nyköping. (Beroende på om man sätter gränsen vid 15-17 kilometer, förstås.)
Jag har förträngt det antal bilder som åkt direkt till papperskorgen. Kul bild på katten.
SvaraRaderaNär jag går igenom mina bilder raderar jag alltid ett gäng direkt vid första genomgången. Ibland blir det fler andra gånger färre. Jag brukar knappast fundera på de jag slängt eftersom det handlar om skevt komponerade eller suddiga rutor. Framförallt när jag fotat sport blir det mycket i papperskorgen. Men någon gång per år kan jag tveka och faktiskt plocka upp någon bild som lite för hastigt bedömts som kass.
RaderaKatten trodde säkert att han inte syntes eftersom han lade sig platt... De är inte alltid så klipska de där husdjuren! :-)
Jamen är det inte så, när man redan har fotat "allt" förut så fastnar man för den där "misslyckade" bilden när man skrollar igenom bildskörden. Det är ju också den som får en att tänka till och genom analysen förhoppningsvis utvecklas ytterligare ett steg. Jag inser att jag oftast kan kasta alla bilder nuförtiden, för jag har ju tagit dem förut och sparat om och om igen. Men ändå finns det en stark längtan att föreviga de där små ögonblicken av skönhet som ligger framför ögonen. Den känslan av att upptäcka det vackra hoppas jag aldrig blir vardagsmat och då känns det bra att kameran är ett verktyg för att fortsätta leta efter och upptäcka skönheten i vår värld. :)
SvaraRaderaGillar verkligen din ormbunkebild, det är absolut kioskvältarkvalitet, de genomgående diagonala linjerna i bilden är väldigt fascinerande.
Kloka ord, Charlotta! Och tack. Det är fortfarande svårt för mig att hålla ihop kompositionerna i "större" bilder vilket jag inte heller tränar lika ofta på. Men nu kommer det ett par inlägg där jag i alla fall varit ute och luftat mig i mer okänd miljö samt med en aning mindre macro i åtanken.
Radera