Femörehuvud, del 1

Efter lördagens inomhusaktivitet kändes det än mer angeläget att komma ut en stund under söndagen och få både frisk luft och lite motion. På min bilresa ner till grannkommunen Oxelösund landade det några duggregndroppar på vindrutan men det kändes aldrig som om regn skulle hota. Därtill blåste det för hårt...

De ostliga vindarna piskade Östersjön mot Femörehuvud

Jag funderade på att döpa dagens inlägg till något i stil med "Ett par nyanser av grått". Men kanske skulle det förleda tankarna till "50 shades of grey" och någon sådan inriktning på blogginlägget är det ju inte. Alls. Men en nästintill jämngrå himmel och en stålgrå ton på havet (vilket är passande i skuggan av SSAB) inbjuder inte till färgskimrande bilder eller för den delen till solbad och dopp i böljan den blå.

Utfrätt himmel och saltstänkt klippa

Jag hade på tok för lite på mig för att tillbringa tid i kanten av det blåsiga havet. Eller rättare sagt, ett par handskar och en mössa hade inte skadat. I övrigt frös jag inte alls. En skvätt kaffe fick andarna att vakna till liv igen efter att jag stått nere under fyren och fotat vågor.

Femörehuvud (Fisheye)

Det blev så pass många bilder idag att jag delar upp dem i två inlägg. Dagens inlägg består av några svartvita konverteringar, några fisheye-bilder samt ett experiment med gråfilter där ett stativ fick hjälpa mig med halvlånga slutartider. En hel del experimenterande med andra ord. Uppe på detta en kort filmsnutt. Och huvuddelen av bilderna samt filmen är tagna med 7D Mark II.

Fyren vid Femörehuvud (Fisheye)

Jag tog några få bilder med mitt 135 mm-objektiv och på bländare 2.0 gick det att gå ner till ISO 400. Men som du kommer att se på nästa blogginläggs bilder så var jag även uppe på ISO 3200 med telezoom-objektivet. Det är allt annat än ljust nu i grånovember!

Femörehuvud, blåst, novembergrått (Fisheye)

När jag packade kameraryggsäcken (en av mina fyra vilket kan anses som stolligt och onödigt) så svor jag en lång stund när jag skulle få med mig ett stativ. Jag har tre stativ varav två är moderna och ett har 30-35 år på nacken. Det sistnämnda är i plast och knappast att anse stadigt. Det är dock i en mindre och smidigare modell. Ett av de övriga är ett enbensstativ och det dög inte att ta med idag. Slutligen har jag ett superstadigt Manfrotto-stativ som väger bly och är långt och otympligt. Perfekt på studiogolvet men inte i naturen. Behöver nog köpa något smidigt att ta med till skogs...

En död tall i kanten av Östersjön

Jag tog med ett gråfilter och det är första gången jag testar detta. Till bl.a. mitt vidvinkelzoom har jag både ett ND4 och ett ND8 (högre siffra innebär mörkare glas). Idag testade jag bara med den mörkare varianten, även om jag kanske skulle ha testat att använda båda två samtidigt. Stativet blir ett nödvändigt ont i detta sammanhang eftersom gråfiltret är till för att minska ljusinsläppet i kameran. Allt för att få lång exponeringstid. Och den vill man ha för att t.ex. "smeta ut vattenrörelser". Jag var mest orolig för att den starka blåsten skulle ge rörelser i stativet under tiden kameran exponerade, men det verkar ha klarat sig denna gång. De tre nedanstående bilderna är tagna med min 5D Mark II och mitt vidvinkelzoom 17-40 mm.

Femörehuvud. Lite för kort exponeringstid på denna bild!

Femörehuvud. Här har jag ökat på exponeringstiden.

Femörehuvud med svartvit bildbehandling

Av de ovanstående bilderna gillar jag den svartvita mest. Kanske skulle jag gått upp ytterligare i exponeringstid men jag lär mig väl så småningom. I detta fall var det första gången jag testade gråfilter och lång exponeringstid för att jämna ut vattenrörelser.

Jag avslutar dagens inlägg med en kort filmsnutt. Jag är urkass på att filma men jag tänker mig att testa då och då eftersom framförallt 7D Mark II har fina förutsättningar för följande fokus vid filmning. Det gäller bara att fatta vad jag gör när jag filmar... Och vad som blir bra respektive mindre bra.





Jag ber att få återkomma med de något mer brusiga bilderna från söndagens Femöre-utflykt!