November Blues?

Söndagens promenad gav så pass många bilder att jag valde att dela upp dem i två inlägg. Efter de något förvånande blombilderna tänkte jag att det skulle bli ett mer novemberdystert inlägg med återstoden av bilderna. Särskilt färglösa och trista är nog ändå inte exponeringarna, det är nog närmast jag (både till det yttre och inre) samt mina nya promenadskor som får stå för det tråkiga och grå...

Av totalt 42 bilder på kamerans minneskort överlevde 28 stycken till datorns hårddisk. Och av dessa visar jag 24 bilder på bloggen (11 st igår och 13 idag). Kanske borde en hårdare sortering göras. De som raderats har framförallt varit oskarpa, antingen för att jag råkat få för lång exponeringstid eller misslyckats med att sätta det grunda skärpeplanet på rätt ställe. Det är inte heller ovanligt att jag tar några alternativa bilder på samma motiv där jag skiftar inställningar. Oftast handlar det om större eller mindre skärpedjup. Kanske borde jag vid det här laget veta vad som passar bäst för olika motiv men för att inte hamna i fällan "kort skärpedjup är alltid bäst" så testar jag gärna gradvis större skärpedjup och kan sedan lättare avgöra framför datorskärmen vad som funkar bäst.

Det är hur som helst stor skillnad för mig när jag får fota i lugn och ro på orörliga mål än när jag fotar action/sport. Och den erfarenheten delar jag rimligtvis med alla andra också. Eller? Finns det någon som kan gå från en fotbollsmatch med 70 knivskarpa bilder tagna i exakt rätt ögonblick och inte ha en enda onödig exponering utöver dessa 70 bilder? Nej, jag tänkte väl det...

Hur som helst så är urvalet jag gör bland bilderna och det jag visar här mitt aktiva val och det jag av olika anledningar vill visa upp. Någonstans handlar det inte bara om hur jag fotar utan också vad jag visar upp. Kanske är summan av dessa två saker mitt eget lilla signum. Fick någon annan göra ett urval bland mina bilder skulle det troligtvis se annorlunda ut, precis som det skulle göra om någon gick bredvid mig och fotade på samma fotorunda. Vi ser och gillar olika helt enkelt.

Vissa promenader blir ovanligt produktiva. Under andra promenader tycker jag mig inte se någonting som är värt att dokumentera. Det har främst att göra med vilket humör jag är på. Jag har svårt att tro att omgivningarna plötsligt skulle bli helt motivlösa.

Det har också hänt att jag direkt kommit på att jag tagit "fel" objektiv med mig. Om jag promenerar på hemmaplan har jag sällan med mig mer än ett objektiv. Då kan det bli så att teleobjektivet, vidvinkeln eller macrot inte tycks ha någonting alls att föreviga. Som tur är kan de flesta objektiv användas lite bredare än dess brännvidd förtäljer. Fast det klart, fota flygande fågel med ett 28 mm-objektiv blir sällan intimt och nära...

Mitt flitigt använda macro-objektiv är nog det som oftast fått ta "jobben" som det inte ursprungligen är avsett för. Kanske har jag vant mig vid detta och tycker det är hyfsat allround. Observera att mina erfarenheter grundar sig på promenader ute på landet mellan åkrar och skogsdungar. I staden är troligtvis t.ex. 50 mm-objektivet betydligt mer mångsidigt.

Om jag i sportsammanhang skulle tvingas välja ett objektiv, utan hänsyn till vilken sport som ska avbildas, blir det utan tvekan 70-200 mm-objektivet. Det skulle duga till väldigt många situationer även utanför idrottens glimrande värld. En av få nackdelar är dess storlek och tyngd. Om sedan Canon kunde klämma in en macrofunktion (närgränsen är som bäst 1,2 meter bland deras 4 olika varianter) skulle det nog bli förstavalet titt som tätt. Tamron har ett motsvarande objektiv som har 95 cm som närgräns, som de kallar "macro", och det kunde ju vara ett alternativ förstås.

Vinrankorna i det stora växthuset har tagit vintervila

Tillbaka till bildurval och motivval. Det är väldigt personligt och det är också det som gör att det är så roligt att följa andra bloggare. Genom deras alster får jag ett annat perspektiv på platser och fenomen som jag själv kanske inte skulle välja. I alla fall inte helt uppenbart.

Bilder finns i överflöd på nätet. Bland sociala nätverk och på hemsidor trycks bilder ut i en ständig och aldrig sinande ström. Bloggarna jag följer ger en mer sammanhållen bildpresentation än vad jag tycker mig få på t.ex. Facebook, Instagram, Google+, Flickr eller andra bildsamlingsställen. Självklart finns många duktiga fotografer representerade med hemsidor men dessa sidor tenderar att bli statiska eftersom de oftast används som marknadsföringsplats där portfolions innehåll sällan uppdateras.

Just nu önskar jag att jag haft en statisk hemsida. Jag ska nämligen försöka sätta mig ner och göra ett urval med 12 bilder som tagits det senaste året för att illustrera årets almanacka. Upplagan är 6 eller möjligtvis 7 stycken... Denna uppgift tenderar att ta allt längre tid för varje år. Ju fler bilder jag tagit under det senaste året desto besvärligare blir det att välja. När jag sedan hittat "bra" och representativa bilder för varje månad är det fiffigt om de också hänger ihop på något sätt. Stigtomta med omnejd är garanterat den röda tråden, en lågoddsare som inte ens ger pengarna tillbaka på insatsen.

Se där, min nya och tråkgrå sko. Redan smutsig.

Med tanke på var vi är på året så borde jag nog också försöka vara lite kreativ och tänka till om jag vill fixa en bild som kan funka som årets julkort till nära och kära. Jag har i alla fall en diffus idé i år vilket helt uteblev under fjolåret. Nu gäller det bara att få ihop den samling motiv som jag önskar ha med på bilden.

Nu är det förhoppningsvis bara dagar kvar. Sedan ska jag minsann få mina fiskar varma. Ett par kamerahus ska pluggas in och bemästras. Nu är det inte så kul att båda husen är mina, det ena huset kommer jag att dela bostad med medan det andra är tillgängligt för mig genom min arbetsgivare. Plötsligt blir det viktigt att lära sig ordentligt...

Nåja, det är Canon-kameror och hur svårt kan det då vara? ;-) Det skulle definitivt vara en högre tröskel om det stått Sony eller Nikon på kamerahusen. Samtidigt skulle det i ett bredare perspektiv vara mer lärorikt. Vidgade vyer ska man inte förakta.

Tack för idag!