Femörehuvud, del 2

Igår påbörjade jag min berättelse om mitt söndagsbesök vid Oxelösunds pärla Femörehuvud. Trots gråtrist väder och hårda vindar hade fler än jag sökt sig till rekreationsområdet för en promenad och massor av gratis frisk luft. Vi som trotsade elementen på fastlandet var dock riktiga sillmjölkar i jämförelse med den friskus som med revat storsegel stampade fram med segelbåten i Östersjöns vågor. Å andra sidan, hur tråkigt är det inte att segla när det är vindstilla...?

Tuffing

Inte så inbjudande seglarväder

Jag började min promenad från parkeringsplatsen med teleobjektivet på kameran. Kanske skulle någon liten mes posera i en tall? Icke då, en småfågelflock hördes men tumlade runt i kastbyarna så det fanns inget hopp om avbildning. Örnen som gled över huvudet på mig hann jag inte se förrän det var försent! Mitt telezoom är ljustörstande och därför fick jag ligga på ISO 1600 till 3200 för att få schyssta slutartider.

Vågstänk på väg ut till Femörehuvud

Ett upprört hav

Med stor försiktighet klev jag ner mot vattenbrynet denna blåsiga dag. Vågorna satte sina spår högt upp på klipporna och finns det något här i världen som kan beskrivas som snorhalt så är det sjöblöta klippor med mossa eller alger på sig. Med kamerautrusningen hängande runt nacken och en blytung ryggsäck baktill skulle konsekvenserna av ett fall bli oöverskådliga. Mayhem.

Utsikt från Femörehuvud åt ostnordost (typ)

Mitt misslyckade försök att filma har gnagt i mitt huvud. Du såg resultatet igår. Jag tror jag vet hur jag skulle gjort om jag fick backa tiden. Om jag sedan hade fått till det är en annan sak, men grundprincipen formulerade jag innan jag somnade igår kväll. Det hjälper inte att jag ideligen drar mantrat "jag kan inte filma". Det är väl för tusan bara att lära sig! Jag saknar en del utrustning men har absolut grejor för att kunna göra ett anständigt försök. Precis som med stillbilder gäller det att ha en tydlig idé med vad som ska avbildas och sedan tillämpa rätt teknik för att förverkliga idén.

Fyren ute på Femörehuvud är avbildad av många

Nu har jag använt den nya 7D Mark II i några sammanhang utanför sporten värld. Det är fortfarande för tidigt att komma med ett mer ingående utlåtande om kameran. Jämfört med min crop-kamera 50D är det naturligtvis mycket, mycket som blivit bättre. Främst bildkvalitén. Men det är något med crop-kamerornas utsnitt, format, skärpedjup och bildkänsla som inte riktigt landar hos mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men "fullformat" hjälper till att göra bilderna åt mig på ett annat sätt.

Ett fryst ögonblick

När jag skruvade på mitt 135 mm-objektiv på crop-kameran slogs jag av hur nära jag kom det jag ville avbilda. Jag har vant mig vid hur utsnittet ser ut med det objektivet på min 5D och nu plötsligt slår jag nästan näsan i motivet (känns det som). Och ett 50 mm-objektiv är verkligen en fullträff på 5D medan det blir något konstigt "halvtele" på en crop-kamera. Objektivsamlingen ter sig otroligt olika beroende på vilken sensorstorlek som ska fånga bilderna.

Små saltvattenpölar bildas i klippornas skrevor

En sak som jag verkligen vill tillskriva 7D Mark II är hur rask den är när den sätter fokus. Trots att jag säkert inte lärt mig trimma in alla inställningar så att de passar mig och det sammanhang jag är i just för stunden. Söndagen bjöd kanske inte actionfotografering i vanlig bemärkelse men att fota vågor som bryter mot klipporna i rätt ögonblick kräver ändå viss timing.

Vattendramatik mot Femörehuvuds klippavsats

Precis som vågorna drog jag mig slutligen tillbaka från Femöre. På min promenad tillbaka till bilen mötte jag en bloggare som jag valt att följa och vars bildskapande jag verkligen uppskattar. Ett kort "Hej!" blev det denna gång, nästa gång ska jag se till att ta chansen att byta några fler ord än en hälsning Mårten Erlandsson. :-)

Vattnet på väg tillbaka över klippor och stenar

Tack för denna gång!