fredag 2 augusti 2013

Stora kontraster

Häromdagen gick jag runt i ett skogslandskap med vildmarkskaraktär där otaliga bäckar, en hel del åar och ett par älvar skar genom marken. Och på knappa 400 m.ö.h. såg jag sjöar och tjärnar ligga sida vid sida. När jag idag promenerar ut genom hemmets port möts jag istället av bördigt jordbrukslandskap. Kontrasterna är påfallande men med  glädje sammanfattar jag detta till att Sverige är fantastiskt vackert och det finns otroligt mycket att se och uppleva i vårt avlånga land.

Igår eftermiddag tog jag promenaden runt skroten och strutsfarmen. Ingen nyhet att berätta om, jag har traskat där många gånger det senaste halvåret. Jag valde ändå att ta med vidvinkelobjektivet då det var länge sedan jag "dokumenterade" vyerna. Det finns några vinklar och scener som kommit att bli favoriter hos mig, och under årets gång skiftar landskapet i takt med årstiderna.

Grusvägen från Skillra och Prästgården in mot Stigtomta.
Fodermajsen har växt sig hög. Skillras lador är knappt synliga bakom det gröna.
Skillras kossor (kvigor) med Stigtomta Kyrka i bakgrunden.

Ännu en anledning till att vidvinkelobjektivet fick följa med igår var att himlen var så spännande. Molnformationerna är definitivt att föredra framför en klarblå eller helmulen himmel. I alla fall om man är ute efter landskapsbilder med lite stuns.

Sädesfälten är på väg att mogna.

När den nya generationer fjärilar visar sig, perfekta i färgerna och med oskadade vingar, duger egentligen inte ett vidvinkelobjektiv. Självklart skulle det vara lättare med ett macro-objektiv för att avbilda insekterna men man tager vad man haver...

Nässelfjäril på tistel.

Det som gjorde gårdagens promenad speciell var att jag fick med mig mina två yngsta döttrar. De fick cykla (det är trots allt en ganska lång runda) och vi kunde hålla någorlunda jämna steg med varandra. Skroten, som brann i juni, och strutsfarmen var naturligtvis jättespännande att titta på.

"Oj, vad nära de är!" var kommentaren från tjejerna vid strutsfarmen.

Allra bäst var ändå smultronstället vi hittade längs grusvägen. Där blev det ett längre stopp, för vem kan motstå solvarma och söta smultron på ett strå?


Sommar!

Mot nya äventyr!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar