Kroatien; Utflykt till öarna Hvar & Brac

En ytterst vanlig företeelse är att flyga iväg någon gång om året för att ta del av omvärlden. Vi skandinaver åker gärna till Medelhavsområdet för att få en dos av sol & bad. För mig har det inte varit så! Det är snart 20 år sedan senaste charterresan. När det nu blev en 2-veckorstripp till Kroatien, med huvuddelen av familjen som sällskap, innebar det att hobbyfotografen inom mig fick chansen att fota i ny och spännande miljö. För att presentera materialet i lagom tuggvänliga portioner har jag delat upp bilderna i kategorier med tillhörande bildgallerier som jag lagt på Flickr och därefter länkar till i respektive blogginlägg.
Jag har haft en fantastisk resa och upplevelse. Problemet efteråt är att närma mig presentationen av resan på ett smakfullt och intressant sätt. Kanske är jag naiv som tror att bilderna kan intressera någon annan än familjemedlemmarna. Möjligtvis lyckas jag inte hålla den nivå på materialet som jag vill eller har ambitionen att klara av. Mitt sport- och naturfoto är mig mer bekvämt än turist- och sightseeing-fotograferande.  I denna genre har jag inte mycket på fötterna...

Utflykt till öarna Hvar & Brac
eller hur jag plötsligt fick actionfotografera

Ett givet utflyktsalternativ när man turistar vid Kroatiens kust är att hoppa på en av alla båtutflykter som finns. Kusten innehåller mer än 1000 öar och några av dem är stora, mycket stora. En gång i tiden, 1989 närmare bestämt, var vi på ön på Korcula och tog en båtutflykt med en s.k. bärplansbåt ner till Dubrovnik. En stad värd att besöka! Nu stod endast bussturer till buds för detta utflyktsmål så vi avstod eftersom inget av barnen var särskilt lockat av massor av timmar i en buss. Däremot kunde vi välja bland flertalet båtar som utgick från hamnarna i Baska Voda eller Brela för en tur till de två närmaste öarna utanför vår del av kusten, Hvar och Brac. Vi valde att boka biljetter till den tur som researrangören Ving arrangerade men upplägget hade varit detsamma avsett hur vi valt att boka.

Ving hyr in sig på båten Papa en dag i veckan

Båtutflykterna avgick dagligen och det var nog fullbokat varendaste dag. Väldigt populärt och på sätt och vis förstår jag det. Vi hade en behaglig första hälft av vår båttur men när vi skulle gå vidare från första till andra stoppet denna utflyktsdag hade vindstyrkorna ökat till vad jag uppskattar som kuling eller kanske t.o.m. styv kuling. Mindre kul för min lätt åksjuke dotter och svårt för oss som skulle försöka äta på båtdäcket när vindbyarna slet bordsdukningen över relingen... Nåja, efter andra stoppet gick vi med vågorna och kunde dessutom slingra oss fram nära de branta klipporna på ön där det var lite mer lä och sedan gav sig vinden ju närmare kvällen vi kom. Otur med vinden eftersom det bara blåste rejält två av de 14 dagar vi var i Kroatien.

Glada miner klockan 08.30 när vi äntrat båtens övre däck

Vi stävade ut från hamnen i Baska Voda och styrde rak kurs mot den hiskeligt charmiga byn Jelsa på ön Hvar. Första etappen var också den längsta under båtutflykten. Fantastiskt vackra vyer följde oss när vi gled fram i den fina träbåten över Medelhavets blågröna hav.

Vi och alla andra utflyktsbåtar lade till i Jelsa på ön Hvar

Tyvärr hann vi endast med en timmes stopp i Jelsa. Något badande var aldrig aktuellt här men det hade behövts med tanke på hur varmt det var att gå runt i den gamla stadens trånga gränder och spatsera över de charmiga torgen.

Takåsar i byn Jelsa

Fotografiskt fanns mycket spännande vinklar och motiv bland stenhusen och åldern på kåkarna var betydligt högre än i Baska Voda. Tror jag i alla fall. Nu var det endast ett kortare stopp så med några minuters marginal hoppade vi på vår båt igen. Man vill liksom inte bomma möjligheten att komma vidare, tusan vet hur vi annars hade kommit hem. Det var nu lunchtid och under tiden vi gått runt i byn hade besättningen på båten dukat upp lunch till alla resenärer. Huvudrätten var grillad makrill med en härlig grönsallad till. För den utan böjelse för fisk gick det bra att få kyckling (förbeställdes vid bokningen av biljetterna.)

Mobilkamerabild på lunchen

Irriterande nog var den grillade makrillen god och smakade mycket bättre än den vi ätit på restaurang vid ett par tillfällen tidigare. Nu hade jag jämnt sjå att hålla i servetter, glas och t.o.m. den fulla vinflaskan i vindarna för att riktigt få någon bra matro. Nåväl, vi överlevde och har ett speciellt minne att ta med oss från resan.

En inte allt för lång (men blåsig) båttur tog oss från ön Hvar till västra sidan av ön Brac där vi stannade till vid Bol. Detta stopp var längre och vi fick åtminstone tre timmar på ön. Efter att vi fått ta en ofrivillig 20 minuters-rast vid hamnen för att låta dotterns balansorgan komma i någorlunda ordning igen så gick vi den halvtimmeslånga promenaden som tog oss till den världsberömda stranden utanför Bol (bildgoogla Bol så ser du några beskrivande flygbilder över strandremsan.) Vi kunde ha tagit en båttaxi mellan hamnen och stranden men det var liksom aldrig aktuellt med dotterns ivriga önskan om att fortsätta ha fast mark under fötterna. Jag lovar.

Nu ledde promenaden mig rakt i armarna på de som ägnade sig åt kitesurfing i den hårda vinden. Det fanns en "skola" för dem utanför byn Bol. Jag har sett detta utövas tidigare, men då utanför stranden vid Sudersand på Fårö. Det var så intressant att jag blev kvar en lång stund. Längtan efter ett dopp i vattnet glömdes bort för en stund när jag fick utöva lite actionfotografering (med begränsade tekniska förutsättningar.)

Killen som hjälpte kitesurfarna ut med sina skärmar var otäckt lik Cristiano Ronaldo...

Det kan inte ha handlat om gröngölingar som gav sig iväg från stranden med händerna runt en pinne som var fäst vid 50 meter snören och där andra änden var monterad i en jättelik drake. Med tanke på vindförhållandena alltså. De riggade hela utrustningen genom att placera skärmen på strandkanten, sträcka ut linorna och lägga pinnen på marken. När kitesurfaren skulle iväg spändes en rem runt midjan för att avlasta en del av dragkraften från händer och armar. Därefter gick/drogs surfaren ner mot vattnet där han/hon fick ta emot en liten surfbräda med plats för båda fötterna. Därefter badade surfaren ut i vattnet och kom på något märkligt vis upp på brädan och drog iväg med en jädra fart. Jag är fortfarande stum av beundran.

Förberedelser för att komma iväg med kitesurf-utrustningen

En efter en startade de från stranden och gav sig ut på Adriatiska havet

Tusan vad fort det gick i den hårda vinden!

En liten bit från kitesurf-skolan fanns nästa skola, den för vindsurfarna. De måste ha trivts ännu bättre i vindarna för det gick om möjligt ytterligare fortare över den krumma sjön. Men med tanke på bilden nedan så kanske vissa valde att skogssurfa istället när det var så blåsigt?!

Skogssurfarna lär sig ett och annat snickartricks av instruktören

Promenaden tog oss så sakteliga närmare stranden. Där var alla andra också. Minst halva befolkningen inom Europeiska Unionen verkade ha tryckt ner sig på strandremsan. Jorå, så att, det gäller att göra som alla andra... Populär badstrand är nog bara förnamnet.

Där borta bakom vattenhoppborgen trängs vi

Vi badade till slut även om vi fick snirkla oss fram från platsen vi lyckats lägga handdukarna på och biten vi hade för att ta oss över, runt och genom alla andra badande. Inte nära så charmigt som resebroschyrernas bilder lovar.

Efter vårt besök vid Bol klev vi åter upp på vår båt och sista etappen tog oss längst strandlinjen på Brac tillbaka till fastlandet som för vår del representerades på ett utmärkt sätt av Baska Voda.

Bakom spetsen på ön Brac återfinner vi fastlandet och Baska Voda

Uppe på kullen ligger det lägenhetshotell där vi bodde i två veckor

En båtutflykt som började klockan 09.00 avslutades straxt efter 18.00. De som suttit på båtens övre däck under hela resan var vackert illröda medan vi som valt att under resans gång sätta oss i skuggan på nedre däck hade lite mer normal mänsklig färg. Det bjöds på ett liten mugg "sportdryck" av besättningen när vi närmade oss mål och efter mycket funderingar kom vi fram till att det borde ha varit sprit av något slag. Smaken påminde om en grogg på kylarglykol och lampfotogen och det behöver nödvändigtvis inte vara otäckt för alla. Vi tyckte dock att det var lite för odestillerat men tordes inte hälla det över relingen för då hade vi väl fått Greenpeace efter oss. Vi drack och till vår glädje har vi synen i behåll.

Du hittar ett 30-tal bilder, bl.a. fler foton från Jelsa men också på de våghalsiga kitesurfarna i ett bildgalleri på Flickr.