Ingen stalledräng i sikte!

Så långt ögat nådde syntes någon manlig ryttare eller dräng. Vi var förvisso ett par, tre fäder som gjorde våra barn (samtliga tjejer) sällskap till veckans ridlektion. Veronica, som bor på Drögsta och driver ett stall där ponnyer är i majoritet, basade över verksamheten med korta och bestämda kommandon till barnen som var där. Kanske ska det vara så för att allt ska fungera och för att inte anarki och kaos ska bryta ut.

Häst under tillfixning

Fin inför lördagens tävling

I fredags under sena eftermiddagen föll det på min lott att se till att yngste dottern kom iväg till stallet som ligger några kilometer utanför Stigtomta på väg mot Vrena. Om jag minns rätt hände detta även för ett 10-tal år sedan då de två äldsta döttrarna fick ett ryck och skulle rida på detta ställe.

Alva med hästen Erik

Landskapet mellan Stigtomta och Vrena är inte så pjåkigt

Det lilla jag vet om hästar är inte värt att veta. Fyra ben, huvud med lång näsa, lite otäcka där bak eftersom de kan sparkas och vissa exemplar är spattigt nerviga. Mest imponerades jag över de två ardennerhästar som gick i varsin hage. Stoet Pixie är tydligen med i Gästabudsspelet när det spelas inne i Nyköping under juli. Sabaton, den ståtlige hingsten blev kastrerad i våras och har sedan dess uppvisat lätt tjuriga tendenser. Jag lät mig inte skrämmas utan kände snarare sympatier med honom.

Sabaton, ardenner i hästhagen med regnbåge i bakgrunden.

Som tur var krävdes ingen insats från min sida. Jag behövde varken leda häst, lyfta barn eller sadla av/på. Tack. Hade en hjälpande hand behövts var även näst yngsta dottern med och hon var på tå för att göra en insats där det behövdes.

Hästgrejs. Sånt de har i ansiktet, tror jag.

Jag plockade bland de medföljande objektiven och förutom 50 mm och 135 mm så hade jag med mitt fisheye. Därför får du den obligatoriska jag-har-precis-skaffat-fisheye-bilden föreställande en häst. Hellre det än någon av familjemedlemmarnas förvrängda ansikten!

Sabaton, nyfiken på mitt objektiv!

En mindre förvrängd bild med mitt fisheye på fullformatskameran

Straxt innan dotterns ridlektion började drog det förbi ett regn. Vi klarade oss dock från väta när vi väl var vid Drögsta. Men i söder såg jag en formation ur de mörka molnen som måste varit en liten virvelvind.

Oväder

När tjejerna ridit en stund i hagen skulle vi ta oss en sväng på en grusväg. Vi som agerade medföljande assistenter traskade bredvid. Tempot var lågt och de kortbenade hästarna var inte särskilt intresserade av att gå överhuvudtaget... De hade haft en grupp precis innan oss och ville väl helst stå och äta gräs i någon hage, kan jag tro.

Hästfölje

Tillbaka vid stallet var det uppställning. Det såg lite roligt ut när hästarna ställdes upp med mularna riktade mot väggen. Vissa beordrades in medan andra skulle sadlas av utomhus och sedan gå i någon av de närliggande hagarna.

Jag tog fler bilder än dessa men nöjer mig med denna samling hästbilder. Vi åkte hem och sanerade oss för att bli av med hästlukten. Lite kul var det nog i alla fall med hästarna och de var mer sociala än jag minns. Lata men sällskapliga trots att de är ridskolehästar som säkert ser oändliga rader av männsikor som ska klappa, rida, kratsa, sadla och pyssla.