Kroatien; bilderna som blev över

En ytterst vanlig företeelse är att flyga iväg någon gång om året för att ta del av omvärlden. Vi skandinaver åker gärna till Medelhavsområdet för att få en dos av sol & bad. För mig har det inte varit så! Det är snart 20 år sedan senaste charterresan. När det nu blev en 2-veckorstripp till Kroatien, med huvuddelen av familjen som sällskap, innebar det att hobbyfotografen inom mig fick chansen att fota i ny och spännande miljö. För att presentera materialet i lagom tuggvänliga portioner har jag delat upp bilderna i kategorier med tillhörande bildgallerier som jag lagt på Flickr och därefter länkar till i respektive blogginlägg.
Jag har haft en fantastisk resa och upplevelse. Problemet efteråt är att närma mig presentationen av resan på ett smakfullt och intressant sätt. Kanske är jag naiv som tror att bilderna kan intressera någon annan än familjemedlemmarna. Möjligtvis lyckas jag inte hålla den nivå på materialet som jag vill eller har ambitionen att klara av. Mitt sport- och naturfoto är mig mer bekvämt än turist- och sightseeing-fotograferande.  I denna genre har jag inte mycket på fötterna...

Bilderna som blev över

Tänk vad skönt att inte behöva bli placerad i ett fack. Att ha en fri roll på mittfältet. Kanske kan man invända att det är rotlöst och otryggt men mina återstående Kroatienbilder har sagt mig att de helst inte vill kategoriseras och katalogiseras. Om man undantar några av landskapsbilderna och macro-bilderna är flera av de återstående rutorna de jag tycker är mest spännande och intressanta av de jag fångade in på resan i skiftet juli och augusti. Sedan återfinner du några bilder i inlägget som inte alls är bra men som stödjer det jag har kvar att berätta. En titt i bildgalleriet på dagens diverse-tema-bilder kan ändå vara väl värt besväret. Hoppas jag.

Här är det. Inte där.

Lika spretig och i avsaknad av röd tråd som bildsamlingen är idag, lika förvirrad och osammanhängande är texten. Det blir lätt så med materialet som inte riktigt passar in någon annanstans. Något jag kan berätta om är det oorganiserade bil- och parkeringskaos som rådde i Baska Voda och Brela. Tänk er själva att bygga en by för 1600 innevånare och sedan släppa in 10000-tals besökare där många kommer i bil körandes från andra länder. Smala gator, gränder och landsvägar och alla vill parkera "så nära som möjligt". Ungefär som vårt eget problem med de kärnfriska latmaskarna som lägger beslag på handikapplatserna utanför affärerna för att de råkar vara närmast butiksingången. För att freda sin egen trottoarsnutt (=parkeringsplats) sätts olika anordningar upp som ska förhindra att andra nyttjar platsen.

Stolpar med låsbara kättingar var en variant på parkeringsbegränsande åtgärder.

Fäll- och låsbara byglar var ett annat sätt att kontrollera parkeringsytorna.

Jag förstår till fullo varför researrangören Ving avråder sina resenärer att hyra scooter eller motorcykel på Makarska Rivieran. Inget för ovana turister att fara fram med. Däremot kom lokalbefolkningen oftast i 70 km/h på byns smågator och kryssade fram bland alla gångtrafikanter som gick kors och tvärs över gatorna. Gissa om vi höll extra hårt i barnens händer när vi gick på byn.

Att promenera är ett praktiskt sätt att ta sig fram. Längst kustlinjen hade mycket energi lagts ner på att ha en strandpromenad redo. Asfalt verkar inte vara grejen där nere utan betong. Gång- och cykelbanorna var i regel gjutna. Men vart jag än tittade ner så var det antingen hund- och kattspår eller allt för ofta fotspår i underlaget. Jag undrar verkligen, verkligen, vem det var som hela tiden hade så bråttom att gå över den ännu inte färdigbrunna betongen. Avspärrningar? Nej, tydligen inte.

Så här såg det ut på mer än ett ställe på gångbanorna.

Ett nostalgiskt ögonblick fick jag nere i Baska Vodas båthamn. Det drabbade mig även 1989 när jag senast var i området. Ett tidigare Jugoslaviskt märke på utombordsmotorer ligger mig lite extra varmt om hjärtat. I min barndom växte jag upp med tillgång till en fin gammal träbåt som frigjorts från sin ursprungliga inombordsmotor och istället fått en allt för klen liten 4 hk-motor hängandes över akterspegeln. Tomos T4, det är grejor det! Numera nästan utrotade av ålder. Deras ägare har också sedan länge sönderryckta axelpartier av alla startförsök...

Tomos T4, en flashback drabbade mig i småbåtshamnen.

Med över 700 bilder på minneskortet borde kanske herr Jansson själv vara med på några rutor? Nej. En bild blev det och det är en selfie. Desto fler hopplösa försök till selfies finns i mobiltelefonerna jag bar på men de ska du slippa se.

Där är ju jag (i min Glenn & Glenn & Glenn & Glenn-tisha)

Några kringströvande hundar upplevde jag inte att det fanns i Baska Voda. Ett par småhundar sprang löst på ett par barer men slutsatsen är att dessa hundar hörde ihop med ställets ägare. Och de var visserligen lite sjaviga men inte några lufsar. Katter fanns det däremot i ett visst överflöd och de var alla av den slankare sorten. Jag är inte helt säker på att de var ägarlösa men en hel del pekar ändå på det.

Denna katt träffade jag på en tidig morgon i en blomkruka.

Mager fångst denna gång

Kattunge utanför restaurangen Bracera

Värre var det då för oss nakenbadande fähundar. Som jag minns det från slutet av 80-talet avlöste nudiststränderna varandra längst Kroatiens kust. Tyska turister låg med tändsticksaskar mellan skinkorna för att bli solbrända hela vägen... Nåja, här var jag inte lika välkommen! Och om jag tänker efter så varken är eller har jag varit naturist även om jag kan erkänna att jag som alla andra föddes naken.

Nehej, inte här heller alltså. Skylt vid Bol.

Skyltar ska man annars uppmärksamma och kanske till och med lyda. Därför fotade jag när det stod att man skulle fota. Som i nedanstående exempel. Jag tyckte inte det var ett särskilt spännande motiv men står det att det är en fotopunkt så är det.

Jag hade i alla fall systemkamera som på bilden vilket de framför skylten inte har! Fusk.

En av mina tidiga morgonpromenader förde mig in i ett lätt surrealistiskt scenario. Intill Adriatiska havets klara vatten stod en samling kvinnor och viftade till synes planlöst med armarna. En av Idlaflickorna har dessutom fått punktering på sin boll vilket måste ha hämmat henne under morgonövningarna.

Tidig morgonhysteri eller bara ett försök att lufta armhålorna

Jag avslutar hela min Kroatien-redovisning med ännu en morgonbild. På ett ställe var strandpromenaden avsevärt högre än vattenbrynet och när jag tittade ner över räcket såg jag en kvinna stå och dirigera sin tonårsdotter som gick ut i vattnet med konstig kroppshållning för att göra sin mobiltelefonfotograferande mor nöjd. Morgonsolen kastar långa skuggor och det kristallklara vattnet gör bilden intressant, i alla fall i mina ögon.

Posera

Jag rekommenderar en titt i det avslutande bildgalleriet som du hittar HÄR. Jag tackar för intresset och kommer nu helhjärtat att ägna mig åt en tillbakagång till min mer normala bildpresentation här i bloggen!