Hösttecken

Jag bryter in med ett hemkärt blogginlägg med bilder tagna den senaste veckan innan jag fortsätter med min Kroatiens-redovisning. Får man leta hösttecken eller är naturens teckenletande förbehållet våren? Efter en lång period av mycket varmt och högtrycksbetonat väder har sommaren i sitt senare skede övergått till en mer normal framtoning. Och med temperaturfallet och de regelbundna nederbördsområdena kommer också en och annan signal från vår natur att hösten är i antågande. Vare sig vi vill det eller inte.

Dramatiska kvällshimlar har vi fått oss till livs den senaste tiden

Bär och onödigt tidigt höstfärgat löv

Ljungen blommar i ett hav av purpur

Över våra huvuden börjar sträck med gäss och tranor passera. Likaså har jag sett stararna rada upp sig karaktäristiskt på TGOJ-banans ledningar. Tittar jag noga har även tofsviporna gängbildat. Vissa saker ändrar sig inte bara för att sommaren varit extra varm och torr.

Gäss i lång rad

En mindre samling gäss på kvällshimlen

Till min stora glädje verkar det bli ett mycket bra år för vårt päronträd. Det är kul eftersom äppelträden har så mycket ohyra att de tappat nästan alla karten och plommonträdet måste jag ha misshandlat förra sensommaren vid klippning, noll plommon. Körsbärsträdet fick stryka på foten tidigare i somras.

Vi får käka päron i höst!

Ska jag tolka rönnbärsträden rätt får vi en kärv vinter. Tja, kanske blir det så och det får jag tillfälle att gny över längre fram i så fall.

Rönnbär i en färgexplosion

Det behövdes bara att jag åkte bort ett par veckor så händer detta. Den stora ladan vid Åsby har haft hål i sitt tak i flera år men nu verkar ägaren gett upp hoppet och valt att montera ner den enorma byggnaden. De flesta av gamla fina tegelpannorna är räddade, gott så eftersom de är eftertraktade och betydligt vackrare än tråkiga betongpannor.

Se vad de gör när jag åker bort ett par veckor...

Hästen vid Åsby tittar snopet på vad som hänt med ladan

Jag har haft mitt macro-objektiv som sällskap några gånger och därför fått de bilder på små blommor som jag tycks hysa en viss förkärlek till. I framförallt ljuset från en sjunkande sol kan det bli ganska behagliga bilder.

Denna bild är utsatt för en hel del bildbehandling till skillnad från övriga

Denna augustimåndag klarade jag mig från regn på kvällen men i flera dagar har det rullat förbi åtskilliga regnmoln där det också följt med en del åska och muller. Lika plötsligt som det börjar, lika snabbt slutar det. Och de stackars väderprognosinstituten missar denna typ av nederbörd varenda gång...

Hösttecken, ja. Stubbåkrarna föds fram bakom tröskornas dammande gestalter. Riktigt dystert blir det dock först när bönderna plöjer och allt det novemberbruna kommer fram. Tack för att det härliga ljuset fortfarande finns kvar och lindrar den mentala käftsmällen som novemberbrunt framkallar.

Sädesfält under förvandling till stubbåker

Vete som är moget för skörd

En favorit bland vägrenarnas och dikeskanternas blommor just nu är de spröda små blåklockorna. De ser så försiktiga ut där de står, anspråkslöst kippande efter solstrålarnas sista flämtande sken på kvällskvisten. De nickar lite försynt och når med nöd och näppe upp över det omgivande gräset.

Blåklocka med sällskap

Blåklockor i sällskap

Jag tackar för uppmärksamheten. Det var skönt att få ur mig några dagars bilder av den karaktär jag normalt brukar producera. Inget ont om Kroatien och dess natursköna berg men det är i Sörmlandsmyllan jag hör hemma.