Julafton ringde...

...och var jätteavundsjuk.

Bakslag av nästan bibliska dimensioner. Som de flesta sörlänningar konstaterat idag den 28:e april har det ymniga snöfallet fått oss att fullständigt tappa tron på våren. April levererar, big time, skulle jag vilja hävda.

Trots att det tog emot ganska väldigt mycket så slet jag på mig vinterskorna och hängde kameran runt nacken för en snabb promenad direkt efter hemkomsten från jobbet. Det kändes inspirerande att fota i det vita landskapet och bland de stora snöflingorna. Med denna typ av snöfall hade det normalt sett varit december och ett välkommet avbrott i höstmörkret med bilder av varierat innehåll. Nu kändes det mer som konstigt.

Givetvis letade jag bilder med kontraster mellan spröd grönska och kall snö. Påskliljor, lärkträd, syréner, vinbärsbuskar och allt vad det nu är som knoppas och vill släppa ut sin levnadsglada färgprakt.

Eftersom jag gick upp mot Prästgården och Skillra fick jag även ett antal favoritvintermotiv på pränt. Det är bilder jag tagit förut och som inte direkt avslöjar att de denna gång är tagna på kanten till försommaren. Ganska intressant och om inte annat ett material att spara på till kommande år som jämförelse. Jag gillar dessutom det faluröda mot den vita snön. Snyggt, i mina ögon.

I kohagarna vid Skillra är det fortfarande tomt. En dag som denna är det lika bra. Inte ens i hagen där bäcken slingrar sig fram hade det varit särskilt kul att vara ett betande nötkreatur den 28:e april 2016.

Jag ägnar kvällen åt att få det isärplockade kamerahuset att torka. De stora och blöta snöflingorna som landade på kameran letade sig in i varenda knapp-skarv och öppning. Tur att jag har ganska robusta och väderbeständiga grejor.

Nu tar vi nya friska tag mot helgen!