Ofördelaktiga hästporträtt

Inte ens vinterjackan räckte för att hålla kylan stången i söndags. Fler än jag kan konstatera att våren gått i stå. Snö varvat med regn och hagel är mer regel än undantag för tillfället. Brrr... Jag har också lärt mig att det inne i ridhus är minst lika kallt som utomhus. Den förpliktigande skjutsen till Ålspånga Säteri då dotterns ridlektion ägde rum i söndags var ett tillfälle att lära sig allt vad kyla i slutet av april kan utsätta oss pälslösa människor för.

Alva (till höger) ser ut att frysa när hon klappar Spotty

Jag slet givetvis med mig kameran när vi åkte iväg. Denna gång min 5D Mark II och 24-70 mm f/2,8-objektivet. Någon längre promenad i det ovanligt gråmulna sörmländska landskapet planerades inte. Samtidigt noterar jag att jag nu tenderar att ta identiska bilder som jag redan plåtat tidigare. Medveten om detta försvarar jag mig med att jag försöker förbättra tolkningarna för varje gång jag trampar i samma fotografiska fotspår.

Selfie i ridhusets spegelvägg har gjorts tidigare men nu med en ardenner i bakgrunden

Inför det stora men vackra stoet Pixie kan jag inte känna annat än vördnad. De stora hovarnas skor smattrade med än vad någon av de andra hästarna lyckades åstadkomma. Det kan förvisso inte vara helt lätt att sitta på en bredryggad ardenner, mina arma artroshöfter skulle troligtvis inte kunna vikas ut i tillräcklig utsträckning. Kanske sitta i damsadel...?

Ardennern Pixie i Ålspånga Säteris fina men för tillfället iskalla ridhus

Dottern Alva fick sitta upp på Vallis som är en förhållandevis stor häst. Och strök väggarna varv efter varv och jag kände att jag kunde släppa mitt eget kontrollbehov och ge mig utomhus en sväng för att leta upp några andra motiv.

Alva på Vallis i ridhuset på Ålspånga Säteri

Någon längre promenad blev det som nämnts inte. Jag tog mig upp bakom ridhuset i backen där några äldre byggnader ligger. Även dessa är dokumenterade sedan tidigare och denna gång kommer de svartvita tolkningarna.

Gamla hederligt kittade spröjsfönster

Jag rundade några hästhagar och kom till det skjul där en gammal trätunna vilar på en allt mer förfallen vagn. Dimensionerna är ytterst väl tilltagna och tidens tand ger trots allt karaktär till konstruktionen.

Långsamt sjunker kärran ner genom jordgolvet inne i skjulet

I bloggrubriken utlovade jag ofördelaktiga hästporträtt. I samband med det senaste besöket vid Ålspånga gjorde jag ett försök att porträttera de ståtliga djuren trots min osäkerhet kring vad som bygger ett bra hästporträtt. I rak motsats till dessa bilder tog jag nu några bilder ut en så felaktig vinkel jag bara kunde komma på. Kanske inte snällt mot hästarna men med vidvinkligt perspektiv snett nerifrån så blir det onekligen en smula humoristiskt. Om ingen visar bilderna för hästarna behöver de inte bli stötta.

Musse var mycket nyfiken på min kamera

Nyanlända fjordingen Mirana bökade runt med mulen i hästhagens jord

Även Mirana var nyfiken på kameran (och mig)

Trots att våren stannat upp kan inte naturen hålla tillbaka sin växtkraft. Björkarna börjar få musöron på sina kvistar och vid Ålspånga har kastanjerna kommit en god bit på vägen mot en grönlummig trädkrona.

Kastanjerna fortsätter sitt knoppande trots den kylslagna väderleken

Ännu en gång lämnade jag Ålspånga Säteri med övertygelsen att jag behöver komma dit igen med kameran som sällskap. Ett bra ställe att leta bilder på helt enkelt!