April april min dumma sill

Hade jag vetat i förväg att promenadens avslutande halvtimme skulle bli en väderprövning av episka mått hade jag troligtvis aldrig kommit iväg överhuvudtaget. Någorlunda sunt förnuft och uppmärksamhet på himlens tecken borde också räckt för att förstå att jag skulle ha stannat inomhus. Tydligen är jag varken uppmärksam eller förnuftig.

Detta borde ha varit ett tillräckligt varningstecken

Min dumdristighet grundades i att jag redan för flera dagar sedan bestämt mig för att ta en långpromenad direkt efter jobbet på torsdagskvällen. SMHI-prognosen var inte svår att missförstå, regn vid 19-tiden. Jag trodde jag skulle hinna hem och jag trodde i min enfald att regnet slaviskt skulle följa SMHI:s tidsschema.

Tulpaner vid Klockarbol

Inledningen av promenaden var toppen. Varmt och soligt. Mina bilder förde tankarna till en rubrik liknande "Grönskans tid är här". Plötsligt knoppas allt och klorofyllen breder ut sig. T.o.m. grannens häck lockade. Den sista meningen fick mig att stanna upp i tankarna för en sekund. En gift familjefar bör vara en smula återhållsam i intresset för grannens häck. Nåja.

Grannens häck grönskar

Min Canon 5D Mark II fick normalzoom-objektivet Canon EF 24-70 mm f/2.8 som sällskap. Tungt och klumpigt men ett mycket trevligt objektiv med en ganska tillåtande närgräns. Någon direkt macro-fotografering blir det kanske inte men inte långt ifrån med detta objektiv.

Hushållets krusbärsbuske trivs i vårsolen

Maskrosorna, dessa gula små solar, trivdes i gröngräset

På hasseldungens golv härskar vitsipporna just nu

Björkarnas hängen visar tydliga livstecken

Forsythian har snart klätt sig i gul överrock

Jag trodde att jag hade tid på mig för en extra tur runt kyrkogården. Med facit i hand hade jag inte tid. Jag kan dock inte ångra mig eftersom jag trots allt fick några bilder som inte var så usla att jag raderade dem. Alltid något.

Stigtomta kyrka i aprilkvällens solsken

Varvängs ladugård i fokus

Solen tittade fram runt sidan av kyrkan

Baksidan av Stigtomta kyrka

I norr och österut såg himlen inbjudande och bekymmersfri ut. Det var lite kärvare i väster och åt sydväst. "Som vanligt" kommer det riktigt dåliga vädret västerifrån.

Norrut över Stora Ramshult ar det inte sååå himla tokigt väder

När jag stod vid Salinge och tittade åt sydväst såg det avsevärt tjurigare ut på himlen

Anledningen till att jag var så angelägen att hinna med Salingerundan under torsdagen var att jag inte ville missa veckans fråga vid Tallstugan. Nog hoppas jag på tur när dragningen genomförs så att jag kan hämta något litet pris då Valborgsmässofirandet genomförs vid Friluftsgården nästa lördag.

Platsen för frågetävlingens epicentrum

Några hundra meter efter Tallstugan började det regna. Därefter var det en enda prövning för att komma hem. Temperaturen föll med många grader, regnet som piskade mot pannan isade och gav mig hjärnfrys. Kameran klämdes in under den genomsura jackan. Som variation haglade understundom. Alltid något.

Jag kravlade mig hem och har efter några timmar både torkat och återfått normal kroppstemperatur. Det man inte dör av härdar.