Den bästa kameran är den man har med sig

Idag börjar jag med att varna för bildkvalitén. Det är lika bra att göra det på en gång så att ingen undrar vad tusan det är frågan om. Och jag kommer nu att förklara varför du bör kisa hårt (nästan blunda) när du tittar på bilderna. Vis av erfarenheterna igår när jag cyklade iväg och gick rakt ut i terränglådan så insåg jag att systemkameran mest skulle vara i vägen när jag letade orienteringskontroller.

Men när jag sedan hittade några motiv att avbilda rent fotografiskt fanns bara min 2,5 år gamla mobiltelefon-kamera tillhands. Och den är inte bra! Linsen är solkig och upplösningen nästan pinsamt låg. Jag har trixat lite i datorn för att göra bilderna något behagligare att titta på men i huvudsak finns de här för att visa dig vad jag såg och upplevde imorse.

Dagens första kontroll.

Efter att ha letat upp dagens första kontroll och skrivit av bokstaven som är angiven på skärmen cyklade jag mot nästa punkt. Nu handlar det inte om att cykla ute i skogen utan ställa cykeln vid vägkanten och börja skogsluffa med kartan i högsta hugg. Jag hamnade en god bit norr om Stigtomta vid en gård som heter Nölsta.

Cykeln parkerad vid jakttornet.

Jag förstår varför det är så gott om jakttorn i dessa trakter. Det verkar vara helt vansinnigt gott om vildsvin! Det är inte många fläckar av marken inne i skogen som inte är bökad. Och detta jakttorn hade som uppgift att hysa plats för jägaren framför den iordningställda utfodringsplatsen.

Tunna med lockbete för svinen.

Jag gick ut mot de öppna fälten för att få en känsla för vyerna runt omkring.

Jordbruksredskap (av något slag.)

Dagens andra kontroll låg på andra sidan en brant. Jag ägnade en stund åt att klättra upp för denna bergssida, vilket var mer nöje än svårt.

Och längst där nere fick man hoppa över ett skitdike.

Förutom då ett rådjur sprang framför mig eller när den fetaste hare jag någonsin sett hoppade förbi mig saknade jag inte min riktiga kamera. Jo, uppe på ryggen av branten och ner mot andra sidan växte småbjörkar som nu skimrade i grönt, och det hade jag hellre fångat med en "riktig" kamera.

På hygget lyste det ljusgrönt av alla småbjörkar.

Dagens sista kontroll innebar ytterligare en cykeltur och sedan rakt in i skogen. Lätthittad! Men man får se upp var man sätter fötterna...

Här ska man inte trampa.

Jag avslutar med en bild som jag tagit med en av mina systemkameror. Och till min hjälp fick jag tvinga äldsta dottern att stå still framför huset i en minut innan hon skulle bege sig till jobbet på Ica här i Stigtomta. Egentligen är det inte en bild jag tagit utan 15 stycken (!) som sammanfogats och hanterats på ett sätt som kallas Brenizer-metoden. Jag har blivit nyfiken på vad det handlar om när jag har tittat på många av Stefan Janssons fina bilder på hans blogg.

Testbild med Brenizer-teknik.

Detta är mitt allra första försök. Jag misstänker att man har stor nytta av ett objektiv med så stor bländar-öppning som möjligt men jag har inte något mer än 1,8 att vifta med. Bilden är tagen med min Canon 5D Mark II och mitt Canon EF 85 mm/1,8.  Jag lär försöka fler gånger då jag tyckte det var intressant som experiment!

Tack för nu!