Sensommar

Det hände något i måndags. Det blev plötsligt väldigt svalt i luften framåt kvällen. Och för att ytterligare markera att högsommaren flyktat har tröskorna dykt upp och de skördar för fullt (mellan åskregnen.) Jag såg redan i förra veckan att tofsviporna börjar samla ihop sig som förberedelse på den stundande flytten och nu har även stararna flockat ihop sig. Vissa av dem har blivit trådburna.

Stararna ägnar sig åt att trådsitta.

Igår, tisdag, hängde jag på mig teleobjektivet när jag tog förmiddagspromenaden. Det blir en del att släpa på men under Salingerundan tyckte jag ändå att det lönade sig denna gång. När jag kom fram till Salinge såg jag en rörelse långt där nere på gärdet och sekunderna senare var även jag upptäckt från det motsatta hållet. Rådjuret stod helt stilla och stirrade upp mot mig. Jag fick ingen närbild, det var på väldigt långt håll, men det blev ändå en hyfsad bild av rådjuret mitt ute i den mogna säden.

Rådjuret iakttog mig utan att röra så mycket som ett ögonbryn.

Ett gärde som legat i träda hela året har nyligen blivit plöjt. Här har tidigare under sommaren både tofsvipor och lärkor hållit till. Och jag tror att det var en lärka som fastande på minneskortet bland jordkokorna.

Skulle kunna vara en lärka där bland all nyvänd jord.

De senaste dagarna har regnmolnen format sig på himlen. Oftast har det varit åska som laddat upp. Det är hur som helst tacksamt att fota landskap när molnen finns där eftersom en molnfri himmel sällan bjuder någon dramatik.

Kyrkan sträcker sig ovanför lindarna med moln som utgör bakgrund.

Jag fick tack vare teleobjektivet ett par bilder på småfåglar när jag kom in i en skugsdunge. Tyvärr bommade jag skärpan på en tofsmes (tror jag det var) vilket grämer mig eftersom jag ännu inte har någon bild på en sådan. Men det kommer kanske fler chanser i framtiden.

Och när jag väl kom fram till Tallstugan och den döda tallen (där en duva satt häromdagen) så fick jag nu chansen på nytt. Duvan satt där och var vänlig nog att sitta kvar de sekunder jag behövde för att knäppa min porträttbild.

Lite för många pinnar som gör bilden rörig men duvan är i alla fall stilla!

Några växter fastande också på bild. Det är väl inte så märkvärdigt att ta blombilder egentligen men för mig som stryker runt på småvägar och stigar utanför Stigtomta har det blivit detaljer att uppskatta och fästa ögonen på.

Utblommad rabarberstängel.

Lupiner som tittat fel i almanackan. Ni ska blomma före midsommar!

En vippa som utgör ett favoritmotiv (vilket ni sett i denna blogg tidigare.)

Frågan är om mängden rönnbär innebär en kärv vinter detta år?

Jag avrundar med en bild på grannens katt. Jo, den strök förbi postlådan hemma innan jag hunnit in. Hittills har jag inte lyckats locka fram någon av grann-katterna utan de brukar blänga lite halvslött innan de släntrar iväg. Just denna katt har däremot hittat ett bra övernattningsställe på våra utemöbler, så något borde den väl bjuda tillbaka med. Kanske ett kattporträtt?

En bild som passade bra att experimentera lite med. Svartvit förutom ögonen.

Tack för denna gången!