torsdag 22 augusti 2013

Sensommaren bjuder fåglar

På dagens morgonpromenad följde kameran och teleobjektivet med. Jag bestämde mig för att försöka få en bild på det rovfågelpar som jag sett cirkla över Skillra ett par dagar. En liten gissning från min sida är att det är tornfalkar jag sett baserat på storlek, flygsätt och färg på fjäderdräkten. Men idag såg jag inte skymten av dem... Det blev däremot fler bildbevis på att hösten kommer allt närmare.

Skörden pågår, stubbåkrarna växer fram under tröskornas dammande framfart.

Jag rundade Stigtomta skrot och fick syn på en grupp tranor på en nyskördad åker. Lite för avlägsna för att utgöra ett lämpligt fotomotiv så jag hittade en väg i kanten på gärdet som tog mig närmare de ståtliga fåglarna. Tranorna samlar ihop sig och ses (och hörs) allt oftare nu i slutet på augusti.

En mindre samling tranor på den nyvända stubbåkern.
Jag kom tydligen för nära och skrämde tyvärr upp tranorna som drog iväg.

Tofsviporna har nu blivit en flock på långt fler än 50 individer. De sitter på vallen men emellanåt får de ett ryck och sveper iväg upp i luften. Jag har inte tänkt på detta tidigare år men nu när jag uppmärksammat tofsvipornas beteende och även läst på om det tycker jag det är ganska intressant.

Delar av den stora flock tofsvipor som nu finns utanför Stigtomta.

Teleobjektivet jag har duger till insektsfotografering också. Närgränsen är visserligen 1,8 meter men med beskärning kan man få till bilder som funkar. När jag gick tillbaka i åkerkanten efter att ha skrämt iväg tranorna fick jag se en citronfjäril som behagade slå sig ner på (eller rättare sagt under) ett grässtrå framför mig.

Citronfjäril i motljus.

Ett dovt knackande i kanten av skogen uppmärksammade mig på den hackspett som satt sig där. Den lade ingen större energi på att smattra på med sitt hackande utan det var mer enstaka hamranden med näbben mot den torra tallstammen.

En mindre energisk hackspett lät sig porträtteras.

Vid Skillra satt en liten fågel så snyggt på en stolpe. Upp med kameran och sedan... fiasko.

Meeeh, jag sa ju åt dig att sitta stilla...

Sädesärlan på taknocken var snällare emot mig. Jag tyckte den absolut var värd en bild med de gamla vindskivorna, den blå himlen och almens löv som omgivning.

Sädesärlan satt snällt kvar en stund i alla fall.

Promenaden kom till sitt slut och dagen ser ut att fortsätta gå i solens tecken. Även om det är svalt de tidiga morgontimmarna värmer solen snabbt upp luften och sommaren klänger sig kvar ännu ett tag. Jag fångar dagen efter bästa förmåga!

3 kommentarer:

  1. Härlig bild på de flyende tranorna.
    Påminner lite om den underbara dokumentärserien Fågelvägar som SVT visar just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite tur i oturen (jag skrämde ju upp dem utan att det var min avsikt) så nådde solen fram till tranorna när de lättat några meter från marken. Så det blev ett tacksamt ljus på tranorna innan de hann iväg för långt.

      Jag har missat det program du nämner. Får kolla upp om det går att se via SVT Play!

      Radera
    2. Jo, Fågelvägar finns på SVT Play men ligger kvar endast några dagar. Jag får sätta mig och titta på denna serie omgående! :-)

      Radera