I en annan del av Skavsta

Äntligen en "normal" dag! Jag har inte varit ute och promenerat sedan i torsdags då jag hade semester och kunde planera min egen tid till fullo. Örebro-resan var ett promenad-hinder och mina lunchraster på jobbet har under början av veckan vikts åt produktfotografering och tandläkarbesök. Idag blev det av och eftersom jag släpat på delar av kamerautrustningen fram och tillbaka från jobbet denna vecka hade jag fotografiska ambitioner trots den jämngrå och trista himlen. Nu fick det bli ett 70-200 mm-zoomobjektiv på min 5D Mark II. Dessutom blev mitt mål för promenaden det väldigt närliggande Stora Berga. Tänk, jag har travat runt samma trista industriområdesrunda sedan i höstas och inte tänkt på att det kanske finns andra spännande mål som hinns med på 30 minuter.

Den gamla vakten till F11 är nu reklampelare för flygplatsen.

Jag gick upp mot mitt mål på en grusväg som ligger nära den förfallande och sunkiga grindvaktsbyggnaden (som vad jag hört också innehöll en arrest way back.) Infartsvägen mot Skavsta har bytt huvudfåra sedan ett par år tillbaka och numera är det inte mer än Nyköpingsborna som vet att ta den gamla vägen in mot flygplatsen. Jag åker själv inte denna väg eftersom den nya vägen ligger bättre till för mig som Stigtomtabo. Några steg in på grusvägen och i höjd med elevhemmet (för de långväga eleverna på den flygtekniska gymnasieutbildningen) såg jag ett övergivet hus som delvis fallit offer för ett träd.

Det kraftiga gamla trädet har bara delvis fått in en träff på husets tak.

Jag fortsatte en liten bit på grusvägen innan den tvärt svängde av mot mangårdsbyggnaden till gården Stora Berga. Huset har en spännande historia, dramatisk i nutid, mycket tack vare Bergatrollen. I början av 2000-talet löste Nyköpings kommun in den stora gården av familjen Jerlström som bott där i generationer. Du kan läsa en gammal artikel om detta i lokaltidningen Södermanlands Nyheter via denna länk. När vi närmade oss 2010 hittade Kulturföreningen Bergatrollet huset och valde att husera i det övergivna huset. "Husockupanter" blev stämpeln från den ordnade delen av samhället och efter flera turer av bråk och polisiära insatser tömdes slutligen huset och förseglades. Läs mer om ockupationen HÄR och HÄR.

Stora Berga

Farstukvisten hyste tomma konservburkar.

Vad som är rätt eller fel i det som stämplats som husockupation ska jag inte uttala mig om. Det är inte så svårt att sätta sig in i de båda sidornas situation och synvinkel. Jag är förvisso en vän av ordning men vill inte helt förkasta Bergatrollens argument och idéer.

Entrén till Stora Berga

Jag gick runt huset för att komma till ingångssidan. Runt omkring på den stora tomten växte gamla fruktträd som vittnade om att de stått där mycket, mycket länge. Och gårdsplanen hade tagits i beslag av snabbt växande sly som fått härja fritt de senaste åren. Öde, sorgset och förfallet stod det en gång ståtliga huset där och skämdes.

Varje fönster och dörr var igenspikat sedan ockupationen avbrutits.

Sidoingångens trapp såg oanvänd ut med mossan som täckte stegen.

Jag hade inte svårt att bestämma mig för att konvertera huvuddelen av dagens bilder till svartvitt. Mycket kontrast, tillagd vinjettering och det dystra och ödsliga kommer fram ännu mer. Mina 30 minuters lunch tog raskt slut och jag fick tvinga mig tillbaka till jobbet. "Tvinga" för att jag annars velat stanna och fota massor på detta fascinerande ställe! Nu finns det förvisso kvar ännu ett tag så jag kan glädja mig åt ett perfekt mål för kommande lunchraster.

Jag har några färgbilder som avslutning. Dörren in till fastigheten tittade ståtligt fram mellan de sönderfallande spjälorna. Den fick bli i färg för att jag inte lyckades få till den på ett vettigt sätt i svartvitt.

Dubbeldörren in till Stora Bergas innanmäten.

På tomten fanns mer än ett spår efter klövvilt som hittat en frizon uppe på kullen där huset står. Mest imponerad blev jag av den avgnagda barken på trädet här nedan. Djuret har nått ca 2 meter upp. Hoppas det inte är en muterad jättehare som varit i farten...

Gnagmärken så högt upp som ca 2 meter!

Längst Stora Bergas bakre långsida fick jag chansen att fotografera mina första vårblommor. Den alltid så tidiga vintergäcken lyste upp marken med sin solgula lyster och det gjorde mig genast lättare i sinnet. Är det verkligen vår nu?

Vintergäck i den förvuxna gräsmattan vid Stora Berga.

Jag lär få anledning att återkomma med fler bilder från Stora Berga. Åtminstone om jag själv får bestämma, och det får jag väl eftersom det är min blogg ;-)