Örebro, ett ställe att återvända till. Del 1

Här kommer ett inlägg väsentligt skiljt från det mesta av det jag annars brukar publicera. Tyvärr inte någon naturstudie från en promenad i skogen. Som avslutning på barnens sportlov bokade vi in oss i en stuga på Gustavsviks camping i södra kanten av Örebro mellan fredag och söndag. Det som lockade var 3 dagars bad i det stora badhuset som inkluderar äventyrsbad med vågbassäng, rutschkanor och en vildfors. Och som pricken över bokstaven i gjorde jag ett dyk från tremeters-plattformen där mången c-kändis skuttat i den fantastiska teve-produktionen "Kändishoppet". Tack för dina återhållsamma applåder, mitt dyk förtjänar inte så mycket mer av uppmärksamhet.

Några bilder från badhuset kan jag inte bjuda på. Någon måtta får det vara. Däremot gjorde vi ett nedslag i Örebro centrum under lördagsförmiddagen och då var kameran med. Slottet kände jag till och dess närhet till Svartån. Nu visade det sig att slottet låg i Svartån. Och att Örebro hade en rysligt trevlig stadskärna med massor av fina och gamla hus. Inte vad jag förväntat mig men nu vet jag och kan mycket väl tänka mig att göra återbesök.

En liten sjö (damm) låg mellan camping-stugan och badhuset.

17-åringen gav mig den barska minen när jag försökte fota med vidvinkelobjektivet.

Lördagsvädret i Örebro bjöd mulen himmel men under en halvtimme mitt på dagen sprack det isär så att solen nästan värmde nästipparna. Sen började det regna igen. Mina turistbilder som följer här nedan präglas av stela motiv i form av hus och skittråkigt ljus. Men det är vad jag fick ihop. Mer för familjealbumet än fotobloggen troligtvis.

Svartån ner mot det håll där slottet ligger.

Konserthusets entré i Örebro. Placerad bredvid Svartån.

Stig Blombergs staty "Systrarna" återfinns utanför Konserthuset i Örebro.

Jag hade kanske fastnat lite för mycket kring Örebro slott i förhandssnacket. Mina två yngsta döttrar förkunnade att det minsann var en plåga att behöva besöka slott och gamla kyrkor så fort vi åkte någonstans. Gotland, Öland, Linköping var resmål de med bestämdhet hävdade enbart erbjöd travad tegelsten...

Slottet börjar nu synas (i bildens högerkant.)

Örebro slott ligger mitt i Svartåns strömfåra. 

Örebro slott har sitt ursprung som försvarsverk under 1300-talet.

Jag gjorde slottsbilderna svartvita. Jag menar, världen var säkert svartvit för så länge sedan. Och mina döttrar suckade tungt då jag stannade till några gånger för att fota de vackert staplade stenarna. När vi sedan passerade S:t Nicolai kyrka tog de inte ens notis om den ståtliga och centralt belägna kyrkan. (Vi har för övrigt en Nicolai kyrka även i centrala delarna av Nyköping.) Örebros variant av Nicolaikyrkan började byggas redan 100 år innan slottet vi nyss passerat, alltså har den sitt ursprung runt mitten av 1200-talet. Nu vet även jag det (tack Google, internet och Wikipedia för att ni finns!)

S:t Nicolai kyrka i centrala Örebro.

Jag fotade ovanstående bilder med vidvinkelzoomet. Och precis som på kyrkbilden här ovan är det lögn i h-vete att få till perspektiv och förvrängningarna som det objektivet ger i vissa lägen. Jag kan snurra och vrida hur mycket som helst med bilderna i Photoshop utan att de känns "rätt".

Jag kommer att återkomma med en andra del i min Örebro-betraktelse. Till dessa bilder hade jag bytt objektiv och förutom ett par familjeporträtt blir det stadsbilder från de mer moderna miljöerna runt centrum. Alltså, det dröjer ännu ett tag tills jag kan fota och visa upp några naturnära bilder med bevis för att våren är nära eller t.o.m. redan här.

På återhörande!