Jag fick med mig delar av familjen på denna söndagsutflykt. Vädret var fint, värme med inslag av sol, och höstens alla färger har börjat poppa fram i naturen. Bullerstas terrängbana ligger fint och fotoinspirationen for i topp. Hur kul var inte detta?
Yngsta dottern trivdes nära hästarna |
Under de knappa två timmar vi var på banan hann jag fota en liten del av det stora startfältet. Aldrig har så många kommit fram och frågat vem jag fotade för och var bilderna skulle visas. Jisses, jag visste ju inte om bilderna ens skulle bli visningsbara!
Hårt motljus men det funkar väl ändå? |
Tack vare terrängbanans sträckning fick jag chansen att fota ekipagen vid ett par tillfällen från nära håll. Dels tidigt i starten och sedan efter drygt halva banan då de nådde vattenhindret. Jodå, givetvis visade det sig ännu en gång att vatten är en toppenkomponent vid fotografering.
Det var kanske inte lika roligt att gå igenom och framförallt redigera alla bilder efteråt. Som tur var fotade jag inte under hela tävlingsdagen för i så fall hade jag inte varit färdig med redigeringen ännu. Nu är det inte särskilt tråkigt att redigera bilder men vid sportfotografering handlar det om att räta upp, beskära och lägga på lite kontrast och skärpa. Någon manipulation får liksom aldrig förekomma (tycker jag) men med några enkla handgrepp tas bilderna om hand vilket jag tycker gör stor skillnad för slutresultatet och blir mycket roligare att visa upp.
Hästar är ståtliga djur. I alla fall om det inte är knähöga ponnys. Jag blev nästan lite betagen när jag stod så nära och fotade djuren. Bäst blir de bilder där solen tittar fram bakom molnen och ger lite lyster åt deras uppenbarelser.
Nu fotade jag en och annan sidobild också. Framförallt hamnade dessa bilder som illustration till mitt blogginlägg om tävlingen på lokalsporten.se men några andra bilder (som på dottern här ovan) togs för att jag hittade motiven där jag stod.
Inflygningen för planen från öst mot Skavsta passerade nära oss |
Alla bilder i detta inlägg är tagna med min 1D Mark III och mitt telezoom 100-400 mm. Funkade ovanligt bra på de platser jag stod. Möjligtvis blev det för tajt på några bilder där ryttarens huvud eller hästens svans hamnade utanför bild. Oups.
Jag gjorde i ordning ett bildgalleri som du kommer till HÄR. Och blogginlägget jag skrev på lokalsporten.se hittar du HÄR.
Jag avslutar med en av bilderna jag så här efteråt tycker är bäst. Inte för ljuset, bakgrunden eller de fototekniska grunderna utan för att hästen fångats i en mysko hopdragen position. Jag är nog lättroad...
Flygande tunnan |
Nu sätter jag mig tillrätta för att redigera de brusigaste bilder jag någonsin tagit. Restmaterialet kommer att spilla över här i denna blogg så se upp! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar