En gnutta sol innan natten

Det har varit en gnutta ostadigt. Då tänker jag i första hand inte på det jordskalv som uppmättes i Sverige för någon vecka sedan. Inte heller lägger jag något politiskt i uttalandet. Nej, det är ett konstaterande som rör väderläget här i Skandinaviens mittpunkt, Stigtomta.

Lite glad blev jag när solen behagade titta fram innan det var dags att åka hem från arbetet idag. Nu skulle jag åtminstone få en kortare promenad utan att håret skulle bli alldeles frizzigt av dimma eller regndroppar. Jag är ju försedd med en så översvallande hårman...

Bortom Åsby och ut mot majsfälten

Jag vet i tusan vad som hade hänt med kamerainställningarna. När jag skulle redigera dagens lilla bildskörd såg jag till min förvåning att alla bilder var tagna i jpg-format. Jag som alltid fotar i RAW (utom sportbilderna.) Någon gång sedan i söndags måste jag ha ändrat men jag kan bara inte komma på när och framförallt varför.

Majsen står kvar. Ifjol skördades den runt den 1-2 oktober. Snart dags!

När jag gick bredvid de höga majsplantorna var jag medveten om att hundra meter till vänster om mig befann sig en jättesamling av tranor. De var liksom inte direkt tysta där de satt på gärdet och samlade sig inför den sydliga flykten. Jag gjorde misstaget att harkla mig, man gör ju det ibland, och skrämde därmed upp hela stimmet. Ursäkta.

Större mängd tranor uppskrämda med gården Brink i bakgrunden

Snett framför oss till höger ligger en av Hallbosjöns vikar

Jag gör en vördnadsfull hälsning till de vackra tranorna samtidigt som jag muttrar något ohörbart till de förbaskade gässen som delar himlavalvet med sina avlägsna släktingar. Gäss låter också en hel del men framför allt är de ena hejare på att bajsa, därav min något negativa hållning inför dessa stora fåglar.

Vyerna i den solskensprydda höstkvällen gav sinnena ro och jag kunde njuta trots en lerig väg runt fälten. Skönt att bara komma ut i friska luften och spatsera en stund. Man kanske skulle ha en hund att släpa runt på? Nej, vi har ju redan en hamster, någon måtta får det vara. Nu misstänker jag att Mia inte vill gå i koppel någon längre sträcka.

En titt framåt i kalendern avslöjar att det straxt är måndag igen. Nice. Men dessförinnan kommer ett par dagar då det ska sparkas fotboll. Kanske, kanske blir det en helt annorlunda utflykt på söndag, men jag lägger band på tungan så jag inte lovar barnen för mycket.

Väldigt vad kala dessa träd såg ut i motljuset. Senhöst? Inte än!

Nu när jag ändå sitter vid datorn och bloggar ska jag ge mig i kast med ett inlägg om fotboll till min andra blogg. Där sjunger säsongen på sista strofen i sista versen.

God natt!